Januari

Januari – Skridskoscen, 1820-tal

Kvarteret Metern uppe vid Helgalunden på Söder i Stockholm. Metern rymmer 249 lägenheter och byggnadsåret var 1926. Arkitekterna hette Sven Wallander och Sten Westholm.

Från HSB 30 år, 1954.

Facklorna

Jag vill tända mina facklor över jorden.
Min fackla skall stå
på varje nattlig gård
i alperna, där luften är välsignelse,
i tundrorna, där himlen är melankoli.
O min fackla, lys i ansiktet på den förskräckta,
den förgråtna, den förmörkade, den förorenade.
En mild gud räcker er sin hand:
utan skönhet lever människan icke en sekund.

Edith Södergran

Ur Dagens Dikt, 1957. Illustration Ann Margret Dahlquist-Ljungberg 

Månadens husdjur: Ardenner:

21-22. ARDENNER. Ardennern har sitt urhem i Belgien och dess internationella namn är belgiska hästen. Redan Julius Caesar fann att hästarna i Belgien och Holland genom sin hårdhet och energi var väl lämpade för krigsbruk. Ursprungligen fanns ett flertal olika lokaltyper. Man skilde mellan tre huvudtyper, nämligen bergsardennern, som var en relativt liten men hård och energisk häst, flamländska hästen eller låglandsardennern, som var stor, tung och något lymfatisk, samt brabanthästen, vilken kan betecknas som en mellanform till de båda förstnämnda. Så småningom smälte dessa olika typer samman och en gemensam stambok upplades för belgiska hästen, vars standardtyp blev den medeltunga brabanthästen.

Ardennerhästen är lågbent och djup, har god revbensvälvning, bred bringa samt ett brett och muskelfyllt kors med en tydlig ränna utefter mittlinjen. Mankhöjden är 158-170 cm och vikten 650-900 kg. Bogen är i regel relativt kort och brant och korset (kluvet kors) sluttar ganska utpräglat bakåt. Muskelutvecklingen i lårpartiet är mycket kraftig och gränsen mellan lår och skank blir därför ovanligt skarp. Ardennern är en kraftig och uthållig arbetshäst, förnöjsam och
härdig; den har gott lynne och vägvinnande skritt. Den är tidigt utvecklad men blir också relativt tidigt gammal. Ett flertal olika färgtyper är företrädda inom rasen: fux, brun, skimmel och svart.

Avel med hästar av ardennertyp bedrivs i ett flertal länder, bl. a. Tyskland, Holland, Danmark och Sverige. Till vårt land infördes de första ardennerhästarna 1873 och för närvarande tillhör mer än hälften av alla premierade hingstar denna ras. Främst har ardenneravel bedrivits i Malmöhus och Skaraborgs län samt i södra Halland. Där favoriserades tidigare en mycket stor och tung ardennerhäst, men efter motoriseringens genombrott har större avseende fästs vid hästarnas rörlighet än vid deras tyngd. Den svenska ardennerhästen kan numera anses som en konsoliderad ras. Enstaka importer av avelsdjur har visserligen förekommit även under senare år, men aveln kan mycket väl grundas helt på svenskfödda hästar. Stambok har förts för ardennerrasen i Sverige sedan 1901.

Ur Husdjuren i färg från 1958.