Gudhems klosterruin

Det sista stoppet på vår sommartur för den här gången blev vid Gudhems klosterruin i Västergötland, inte långt från Hornborgasjön.



Tittar du riktigt, riktigt noga längst bort vid horisonten på bilden ovan, kan du skymta sjöns yta.



Klostret grundades 1152som ett nunnekloster och låg precis vid pilgrimsleden från kontinenten till Nidaros i Norge.



Klostret eldhärjades 1529 och byggdes därefter aldrig upp igen. Däremot användes murstenarna som byggnadsmaterial till andra byggen.

Sådant gör mig ont på något vis. Men sten var besvärligt att hugga, och när det nu fanns i lagom storlek på en plats där den inte skulle användas igen, så måste man väl tvingas förstå de som tog den.



Ruinen grävdes fram och konserverades mellan 1928 och 1969.

Idag känns det märkligt att gå här där nunnorna en gång flitigt och gudfruktigt levt sina liv. Platsen är vacker. Inger respekt på något vis.



Både Emser och jag var vädigt intresserade av alla spännande gluggar i klostermurarna.




Klosterruinen med Gudhems kyrka i bakgrunden. Även i den nya kyrkan har stenar från ruinen använts.

För dem av er som läst om Arn - Jan Guillous uppdiktade hjälte - så var det här på Gudhem författaren lät riddarens älskade Cecilia sitta och vänta i 20 år.

Det är märkligt det där med Arn förresten. När man rör sig i de här trakterna är det nästan som om han verkligen funnits. Jag undrar om det är så här sägner och legender uppstår...