Rötter djupare än vi trodde…

…om Östra Ämtervik, Selma och Lövens långa sjö.

Hur vi än bär oss åt, min syster och jag, hamnar vi alltid här. Vi säger Gävle och hamnar i Östra Ämtervik, vi säger Deje och hamnar i Östra Ämtervik. Vi säger Karlstad och hamnar i Östra Ämtervik. Vi har till och med sagt Forsbacka och hamnat i Östra Ämtervik.

Det är som om något drar.

Rötter.

Vi trodde kanske de var av, men de verkar växa sig än segare med åren.

Och när vi ändå är här måste vi förstås till kyrkan.

För att hälsa på farmor och farfar. Fast farfar har vi aldrig träffat. Han dog i maj 1945. Vi hälsar på honom i alla fall.

Vit och vacker ligger hon där på höjden. Selmas Lagerlöfs kyrka i Prästbol. Farmors och farfars kyrka. Mild som en vårmorgon inuti.

För här sover de, alla tre. Mest besökt naturligtvis Selma. Författarinnan, Östemtingskan, Nobelpristagerskan. –Fruarna först, Selma lilla!

Farmor och farfar får besök en gång om året. Vi är deras enda barnbarn. Kyrkorådet sköter graven. Vi har långt hit båda.

Naturligtvis kände de varandra. Selma dog fem år före farfar. De bodde en kilometer från varandra. Mårbacka och Östagårn i Högberg.

De heter så gårdarna i Östra Ämtervik: Där Väst, Där Fram, Där Opp, Där Ner, Mellastôga, Systôga, Oppi Gårn eller När Carlsson. Antingen platsbeskrivande, verksamhetsbeskrivande eller efter vem som bodde där. Farmors far kom från Där Väst i Högberg.

Bilden från Där Väst kommer från pappas kusin.

Troligtvis har vi avlägsna släktingar överallt här oppe. Rötter. Och grenar. I Östra Ämtervik.

När pappa gick på Ultuna började varje blivande agronomkull med att ge varandra smeknamn. Smeknamn som sedan hängde med resten av livet. Och sammanhållningen mellan kurskamraterna var stor. Far fick heta Löven. Efter Lövens långa sjö i Selmas Gösta Berlings saga. Fryken. Mellanfryken den fagra. Den djupa. Den kalla.

Definitivt rötter.