Gamla kraftverket vid Dejeforsen

När vi passerade Deje förra sommaren hann jag i ögonvrån se en alldeles fantastisk kraftverksbyggnad nere vid Klarälven, men det var inte läge att stanna till och titta den gången. Däremot satte jag vattenkraftverket vid Dejeforsen högt upp på min “Att besöka-lista”.

Därför hade jag satt mig i sinnet att stanna till här nu, när syster Ninna och jag ändå åkte förbi. Kraftverket är sedan länge stängt och ersatt av andra, men huset lever vidare som café, konst- och kulturhus.

Kraftstationen byggdes 1906 och byggdes till 1913.

Klarälvens fallhöjd här i Dejeforsen är 11 meter och det var självklart att denna brusande energi skulle tas tillvara.

Från början installerades fem francisturbiner och 1914 installeras ytterligare två aggregat.

Idag står endast tre av de sju ursprungliga generatorerna och regulatorerna kvar inne i maskinhallen. De får samsas med konst och kultur av allehanda slag, och det klarar de alldeles utmärkt.

En minirapport från insidan kommer senare. Vi hade ju så kort om tid.

Jag har inte lyckats få reda på vem som varit arkitekt till byggnaden, men huset utstrålar all den potens och stadiga stolthet som var kännetecknande för vattenkraftsarkitekturen vid tiden för förra sekelskiftet. Elektricitet var nytt, viktigt och kraftfullt och de byggnader som producerade den skulle leva upp till detta.

Jag fastnade särskilt för den här trappan. En utanpåhängande, svängd trappa från ena byggnaden till den andra. Fick den inte plats inomhus, eller tillkom den vid utbyggnaden?

En av de pensionerade, dubbla francisturbinerna. Vackert.

Hydraulisk turbinregulator från Finshyttans bruk. Fast här tycker jag rostromantiken gått lite för långt. Snart kommer ingenting att finnas kvar av regulatorn.

Vi kom hit precis när Kulturhuset skulle stänga och hann knappt med insidan alls. Viktigast för oss var vattenkraftverket men nog hade vi kunnat ägna någon timme eller två åt att se resten också.

Kontentan av detta är väl att det får bli ett besök till. Någon annan gång.