Brattforshyttan

Varje år, första veckan på min semester, brukar min syster Ninna och jag göra en Sommartur. Färden brukar gå från punkt A (Stockholm) till punkt B (norra Bohuslän) men slingret däremellan brukar skifta. Vanligtvis brukar vi på ett eller annat sätt hamna i Värmland, där en del av våra rötter gro.

Brattforshyttan utanför Filipstad var ingalunda det första stoppet. Det första stoppet var Engelsbergs bruk, men det har jag ju redogjort för ganska noggrant tidigare, så jag lät kameran vila den här gången. Det som var chockartat med det besöket var att få se härjningarna efter den stora branden förra sommaren, och hur nära världsarvsbruket den faktiskt kommit. Månlandskap. Svart månlandskap. Jag tog inga bilder, det var liksom för starkt.

Brattforshyttan är en gammal hytta, anteckningar om en hytta på den här platsen finns redan från 1500-talet. Ovan rostugnen. Det är något särskilt med rostugnar. Formen. Teglet.

Den här dagen var en av de där riktigt varma i början av juli, då det nästan inte gick att vistas i solen. Vi smög i skuggan och att hitta en sval parkeringsplats för husbilen var nästan omöjligt.

Gass över masugn och rostugn.

När vi lämnat hyttan och åkte vidare västerut, såg vi plötsligt kraftig rök vid horisonten i värmen. Nej! tänkte vi. Inte nu igen! Det var ju så det började förra året. Men vi hörde inget på lokalradion och inget stod att läsa i Wärmlandstidningen heller.

Puh för den här gången.