Miras Mirakel - Sex år
Jo, sex år. Jag börjar bli gammal räv i sammanhanget.
Under de här sex åren har det blivit…
1653 inlägg, vilket innebär 0,7549945205 inlägg per dag.
7797 kommentarer, vilket innebär 4,7168784029 kommentarer per inlägg samt
354.162 besök varav ett antal är troget återkommande.
Mina All Time High är
John Bauer
27 mar 2009, 12 kommentarer, 4943 besök
Världens bästa kopparputsmedel!
11 dec 2011, 11 kommentarer, 4916 besök
Min kära gamla Husqvarna Automatic
7 feb 2012, 23 kommentarer, 2882 besök
Med husbil och hund i Europa
25 okt 2011, 12 kommentarer, 1131 besök
Gyllene snittet
28 nov 2008, 3 kommentarer, 1057 besök
Så nu vill jag tacka alla mina fina bloggvänner som följt mig genom åren. Några nytillkomna och några hela tiden. Jag vill också tacka alla er som besöker min blogg i jakt på svar på en fråga, kanske bara en gång, och som inte lämnar något annat efter er än ett plipp i statistiken. Välkomna tillbaka säger jag. Hoppas att jag kan ge svar på något av det ni undrar.
Och jag har faktiskt inte tänkt ge upp än. Jag hittar fortfarande saker jag vill visa och berätta om, även om det under den mörka årstiden kan tyckas bli allt svårare att finna ljus och inspiration. Men nu är det maj. Nu ligger jag i startgroparna för en ny säsong av stora och små mirakel, utflykter i grannskapet och liiite längre bort. Husar, grönsaker, flora, fauna och kanske ett eller annat metafysiskt krumsprång i yttre rymden. Eller inre.
Virtuell bloggtårta bjuder jag på. Som vanligt.
Och för att belysa det här med vardagens små Mirakel som jag tycker så mycket om, vill jag bara visa vad som hänt i ett hörn av trädgården nu i vår.
I en av rabatterna växer en trädgårdsviva som funnits här sen innan vi flyttade hit. Den dyker troget upp på samma ställe varje år, och vi har bott här i drygt 23 år.
En liten bit upp i gräsmattan växer vanliga gullvivor, Primula veris L. De kommer också upp på samma ställe i maj varje år.
Och nu i år. Mitt emellan de två, i stenläggningen, kommer en… hybrid…? som aldrig funnits här förut. Jag skulle i alla fall vilja tro att mamma Viva och pappa Vivo gjort denna lilla söta telning.
Ett av vardagens små Mirakel.
Under de här sex åren har det blivit…
1653 inlägg, vilket innebär 0,7549945205 inlägg per dag.
7797 kommentarer, vilket innebär 4,7168784029 kommentarer per inlägg samt
354.162 besök varav ett antal är troget återkommande.
Mina All Time High är
John Bauer
27 mar 2009, 12 kommentarer, 4943 besök
Världens bästa kopparputsmedel!
11 dec 2011, 11 kommentarer, 4916 besök
Min kära gamla Husqvarna Automatic
7 feb 2012, 23 kommentarer, 2882 besök
Med husbil och hund i Europa
25 okt 2011, 12 kommentarer, 1131 besök
Gyllene snittet
28 nov 2008, 3 kommentarer, 1057 besök
Så nu vill jag tacka alla mina fina bloggvänner som följt mig genom åren. Några nytillkomna och några hela tiden. Jag vill också tacka alla er som besöker min blogg i jakt på svar på en fråga, kanske bara en gång, och som inte lämnar något annat efter er än ett plipp i statistiken. Välkomna tillbaka säger jag. Hoppas att jag kan ge svar på något av det ni undrar.
Och jag har faktiskt inte tänkt ge upp än. Jag hittar fortfarande saker jag vill visa och berätta om, även om det under den mörka årstiden kan tyckas bli allt svårare att finna ljus och inspiration. Men nu är det maj. Nu ligger jag i startgroparna för en ny säsong av stora och små mirakel, utflykter i grannskapet och liiite längre bort. Husar, grönsaker, flora, fauna och kanske ett eller annat metafysiskt krumsprång i yttre rymden. Eller inre.
Virtuell bloggtårta bjuder jag på. Som vanligt.
Och för att belysa det här med vardagens små Mirakel som jag tycker så mycket om, vill jag bara visa vad som hänt i ett hörn av trädgården nu i vår.
I en av rabatterna växer en trädgårdsviva som funnits här sen innan vi flyttade hit. Den dyker troget upp på samma ställe varje år, och vi har bott här i drygt 23 år.
En liten bit upp i gräsmattan växer vanliga gullvivor, Primula veris L. De kommer också upp på samma ställe i maj varje år.
Och nu i år. Mitt emellan de två, i stenläggningen, kommer en… hybrid…? som aldrig funnits här förut. Jag skulle i alla fall vilja tro att mamma Viva och pappa Vivo gjort denna lilla söta telning.
Ett av vardagens små Mirakel.
Grattis! Jag hoppas vi får njuta av bloggen minst 6 år till.
SvaraRaderaTack Scribo. Vi får väl se hur länge jag orkar hålla på, men risken finns... ;-)
RaderaGrattis!
SvaraRaderaDu förgyller min tillvaro med dina mirakel.
Jag gläds.
Det är inte fel att lyckas förgylla någons tillvaro!
RaderaÅh, jag gillar statistik, jo det är sant... Roligt att läsa om bloggning på det sättet. Härligt att du gett cyberrymden glädje så många år, och trevligt att du har mer att berätta.
SvaraRaderaVåren känns som ett mirakel trots att den inträffar regelbundet, dock med små statistiska spratt!
Jo, det är ju så enkelt nu fär tiden, med den inbyggda statistiken. Förut hade jag Google Analytics, men den var jag tvungen att klistra in på nytt i html-koden så fort jag gjorde förändringar i mallen, så den la jag av med. Där kunde man se vanligaste sökord, och det var definitivt rolig läsning.
RaderaGrattis!
SvaraRaderaJag hör till de relativa nykomlingarna - följer få bloggar men tittar in här nu och då och tidvis riktigt ofta, sedan ett par tre år, och tittar någon gång vidare på dem du besöker. Tusen tack för vackra bilder och tänkvärda texter, för din nyfikenhet och kunnighet, och för att du inte ger upp ens när vintermörkret tynger. Det ger mod också åt andra.
En liten hälsning också till blommiraklet! Ska den lilla bo kvar i stenläggningen eller flyttas till någon annan plats i trädgården?
Mu
Kära Mu! jag väntar fortfarande med ivrig nyfikenhet på din blogg, och jag gläds åt att du tittar in här då och då.
RaderaOch jag vet inte hur jag ska få upp den lilla ur stenläggningen utan att alldeles fördärva henne. Hon får nog stå.
RaderaAh, min blogg, haha - och tiden som ska räcka till ALLT!
RaderaKanske lilla miraklet Viviann får flera syskon, som alla sedan producerar flera små mirakel, hela trädgården full av Ville och Viveka och Vivilda...
Mu
PS jag har följt Slottsträdgårdsmästarens anvisningar i fråga om lavendelbeskärning, och de ser fina ut! Bäst klarar sig de som växer i ca 5 cm jord på solig granitklippa.
Jag tror jag skulle uppskatta en trädgård alldeles full av Ville och Viveka och Vivilda, alla i olika nyanser av gull och rött och alla släkt med varandra. Och den här tiden. Just den HÄR tiden - tycks inte vilja räcka till någonting.
RaderaLilla Viviann. :)
SvaraRaderaJah! :-)
RaderaGrattis Mira, du är grym! Fortsätt blogga, alltid kul att läsa.
SvaraRaderaTack! Jag gör vad jag kan!
RaderaDet var häftigt många besök! Fler mirakel välkomnas.
SvaraRaderaJa, fast oftast är de rätt små, miraklen. Men det är väl det som är det roliga.
RaderaGrattis och tack för alla mirakel, stora som små! Det känns betryggande att det kommer fler! :D
SvaraRaderaTack Annica!
RaderaGrattis! Du har så mycket att dela med dej av :)
SvaraRaderaInte jag! Omgivningen! Det jag gör är bara att säga till den att stå still, så jag kan bränna av en bild eller två... ;-)
RaderaGrattis min favoritbloggare! Här hittar jag alltid intressanta inlägg och jag hoppas att du aldrig slutar skriva om alla de mirakel du upplever!
SvaraRaderaFavoritbloggare! Tänk att lilla jag...
RaderaEn jätte fin och intressant blogg.
SvaraRaderaFörsökte att ge dig lite cred via
informationen i Mörby C för ett tag
sedan. Vet inte om den hittade ända fram.