Slåtteräng

Ett stenkast från min arbetsplats har man återupptagit den gamla fina traditionen att slå gräset med slåttermaskin efter häst.

Just när jag kom förbi hade hästarna fått en stunds välförtjänt vila, och slåtterfolket höll på och mekade med maskinen. Kanske hade den gått sönder.

Uppenbarligen tänker de också torka höet på hässjor. Vackert. Hoppas bara att de får in det medan det är färskt. Alltför många gånger på senare år har jag på somliga ställen sett hässjor som stått och grånat en månad efter slåttern. Till vad nytta?

I min barndom var detta fortfarande det vanligaste sättet för småbönder att slå och torka sitt hö. Kanske man övergivit hästen och skaffat traktor, men slåttermaskinen, höräfsan och hässjorna var desamma.

Och så hem på gungande hölass och på gårdsplanen stod höblåsen och blåste upp höet på skullen.

Doften då:

Varm häst, färskt gräs, hö.

Kallbloden är nog mina favorithästar när allt kommer omkring. Arbetshästarna: Nordsvensken, Ardennern, Fjordhästen. Rejäla djur som inte far i taket för minsta lilla. Trygga, godmodiga, starka.

Doften idag:

Varm häst, färskt gräs, hö.