På järnvägsstationen i Göteborg

En timme att slå ihjäl mellan två tåg. Vad gör man?

Har man som jag tur och hamnar på en intressant station kan man alltid titta i taket. (Järnvägsstationen i Göteborg. Jag vägrar att säga tågstation även om det tar mycket mindre plats i text och går fortare att säga. Jag föredrar till och med den charmiga gamla förkortningen jvstn.)

Det är något alldeles särskilt med att titta i taket har jag märkt.

Rakt fram finns alltid alla de där andra stressade resenärerna som kånkar på för tunga väskor och inte hittar sina biljetter, sina tåg eller sina barn. Och glor man i golvet är där bara sten och nertrampade tuggummin.

Men uppe i taket kan man finna de mest häpnadsväckande…

…lampor.

Men visst hade det varit vackrare med färgade tygvepor istället för ny energi från gröna kaffebönor? Glada flaggor som viftade lite välkomnande i vinddraget från nord till syd.

Man kan hitta salamander också. Ovanför en liten väggfast skål. Jag tror det är meningen den ska spotta i skålen. Och att jag ska dricka därav. Nåja.

Men se där, en karta över Bohusbanan.

Inte en järnväg utan en guldväg.

Det ni.

Dit opp ska jag!