Kumlaby kyrka

Det ligger en gammal kyrka på Visingsö. Det ligger två, förresten, men den här är äldst. Kumlaby. Lite mitt på ön.

Den byggdes på 1100-talet, byggdes om på 1400-talet och när Brahekyrkan vid borgen stod klar runt 1630 blev den skola.

Världens frälsare, rädda oss!
Vishetens begynnelse är gudsfruktan.
Braheskolan

Står det. Tämligen fritt översatt.

Man tittar i taket. Det är lite svårt att låta bli när målningarna är både medeltida och från 1600-talet. Nu i milda blekta färger men säkerligen lysande och färgstarka från början. Vilken upplevelse det måste varit att stå där och titta i taket när kyrkan var nymålad. Och vad skulle folk göra? De begrep ju ändå ingenting av den latinska predikan.

När kyrkan blev skola lät Brahe helt sonika kapa av tornspiran på mitten och där anlägga en utkiksplattform för djäknarna att idka astronomiska spekulationer på. Då som nu lär utsikten vara hänförande. Man kan ju titta runtersomikring också, och inte bara opp i skyn.

Nåväl. Jag beslöt att gå upp och titta jag också.

Milda Moses! Ska jag upp där?

Jag klämde, trampade och klev på ojämna, olikhöga, olikbreda trappsteg av både sten och trä. Flera av dem mera stegar än trappor.

När jag kommit i kyrkklockshöjd insåg jag att detta torn icke skulle komma att begås av mig och beslöt att vända.

Milda Moses! Ska jag ner där?

Nå. Svettig, darrig i knäna och med lätt skrapade knogar fann jag det för gott att beskåda plattformen från utsidan istället. Höga höjder och smala, branta trappstegar har aldrig varit riktigt min melodi.

Gillar klockan. Men jag såg inget urverk därinne. Måhända kom jag inte tillräckligt högt.

Och vad har hänt här då? Befanns fönstren för små?

Hursom. När den nya kyrkan borta vid borgen togs i bruk blev Kumlaby som sagt skola och det höll den på med ganska länge, ända in på 1800-talet. Efter det blev den lagerlokal, missionshus och är nu renoverad och åter tagen till kyrkbruk.

Den är fin.