Till Carn Galver Mine med hjärtat i halsgropen

Från Land’s End hade vi tänkt köra norrut längs västkusten upp mot St. Ives. Vägen var grönmarkerad på kartan vilket visar att det ska vara en vacker väg. Visserligen verkade den smal och kurvig, men vi tänkte ändå att vi skulle testa.

Tjohej!

Vägen var vacker. Vansinnigt vacker. Atlanten på ena sidan och det typiskt corniska landskapet på den andra.

Vägen var smal. Och kurvig. Husbilen kändes j-ligt stor och infödingarna, som kände sin väg utan och innan, körde inte precis sakta. Tyvärr kunde jag inte njuta av vyerna. Alls.

Ungefär halvvägs till St Ives kunde vi stanna till vid den gamla gruvruinen Carn Galver Mine. Ett av de få ställen det faktiskt överhuvudtaget gick att stanna.

Cornwall är känt för sina gamla gruvor. Här bröts tenn och koppar och faktum är att området numer finns på Unescos världsarvslista.

Under början av 1800-talet hade de corniska gruvorna sin blomstringstid med ångdrivna pumpar och vinschar som revolutionerade arbetet. Men arbetsförhållandena i gruvhålen var ändå vidriga, tenn- och kopparådrorna sinade så småningom och gruvorna övergavs. Kvar står ruinerna av de gamla maskinhusen som minnen över fornstora dar.

De flesta av ruinerna förvaltas idag av stiftelsen National Trust.

Det är svårt att tänka sig liv och rörelse här idag; pustande ångmaskiner, rök, damm, hojtande män, hammarslag och skrammel. Nu betar fåren i backarna, svalor flyger ut och in genom fönstergluggarna och humlorna surrar i ormbunkarna.

När jag söker fakta på nätet efter den här typen av gruvbrytning, snubblar jag – som ändå anser mig rätt duktig på engelska – över svåröversättbara, tekniska uttryck; whim engine, balk engine, beam engine…

Jag tänker på morfar bergsingenjören som i sitt cv skrev: “Jag läser utan svårighet teknisk facklitteratur på franska, tyska och engelska.” Han hade kunnat berätta exakt vad en whim engine gjorde.

Men jag antar att det är olika typer av ångmaskiner som användes dels för att pumpa upp vatten ur gruvhålen, dels för att vinscha upp malmen och gruvjobbarna.

Ett litet klipp från en annan cornisk gruva, med sin engine i nyskick, får illustrera hur det en gång sett ut.