fredag 2 augusti 2013

Jess! This is England!

_DSC0133nb

Nå då så. Äntligen på plats. England. Om man händelsevis har några fördomar om England, skulle det väl i så fall vara att det för det mesta regnar. Så naturligtvis inleddes den första halvtimmen på engelsk mark med regnstänk. Jahaja! tänkte jag. Here we go. Den fördomen kom på skam senare, kan man säga.

Och så var det ju det där med vänstertrafiken. Hussen right hand driver och jag satt mitt ute i den framrusande trafiken. Kändes det som. På höger sida. Oups!

Men Hussen är en cool kille, han skötte det hela med bravur. Han fick ju gubevars lite övning när vi var på Irland. Men då hade vi småbil. Liten småbil, och inte 7,5 meter skolåda.

Hursom haver. Vi snirklade oss fram efter kusten i Kent och East Sussex på väg västerut. Stannade och provianterade i en liten stad, köpte englandskarta och tog ut pund.

I solnedan kom vi fram till en liten by vid kusten, väster om Hastings. En campingplatsskylt visade väg mot stranden. Den tog vi.

_DSC0137nb

Och hamnade på ett toppenställe. Gott om plats, underbar strand med slätslipade stenar, havet, måsar, tidvatten och solnedgång.

_DSC0138nb

Äntligen kunde vi pusta ut och känna att det kanske var semester på gång. Att vi hade flera långa dagar framför oss och en kuststräcka att utforska, en landsända. Upptäcktsfärd!

_DSC0141nb

För vovvingen hade det blivit lite väl långa dagar i bilen och han skuttade lyckligt bland stenarna på stranden. Det gjorde jag också.

_DSC0145nb

Närheten till det levande havet gjorde luften saltmättad och mjuk. Solen hade värmt marken och sjöbrisen gjorde temperaturen behaglig. En liten men spirande känsla av välbehag började växa i Miras mage. Jess! This is England! Landet som skulle varit mitt om jag inte varit svensk. Musiken, litteraturen och kulturen som format mig sen jag började tänka och treva efter form att finnas i.

_DSC0149nb

När jag gick på internatskola i min ungdom, fick jag ett “smeknamn” på byn: Drottningen av England. Sämre kan man kallas. Rödhårig som jag var.

_DSC0132nb

Jag tror malvorna var de vanligaste vilda blommorna på den här kanten. Common mallow.

_DSC0150nb

Bakom oss en liten bäck. Bakom den en äng med får och lärkor. Ett tåg i fjärran. Och så havet. Havet med sina andetag.

Andetag.

Andetag.

2 kommentarer:

  1. Jag trodde att man i England är kinkig med att släppa in hundar. Så bra att det går.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man är fortfarande kinkig. Hunden måste ha sitt pass i absolut ordning, vaccinationer och avmaskningar måste vara gjorda och instämplade. De till och med kollade hans chip. England är ju en isolerad ö och de vill inte ha in rabies, dvärgbandmask och annat smittsamt otyg. När de kollat att allt var i sin ordning, var han så välkommen så.

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.