Lyme Regis

England är trångt! På en yta något större än Norrland bor drygt 52 miljoner människor. Och många av dem åker till södra England på semester. Men det är inte bara landet som är trångt. Även vägnätet är smalt och krokigt. Att stanna till eller göra en avstickare för att något verkar spännande eller ser trevligt ut, är i stort sett omöjligt. I alla fall om man åker omkring i en husbil som i Sverige är ganska modest, men jämfört med engelska husbilar är en elefant i en porslinsbutik.

Vi lyckades i alla fall baxa in lådan i staden Lyme Regis, som ligger i västra Dorset på sydkusten.

Jag har läst om Lyme Regis, om de författare som besökt och bott i staden och om Mary Anning, paleontologen som hängivet letade fossil längs denna Jurassic coast. Hon hittade mycket som förde vetenskapen på området framåt. Men hon var kvinna, av arbetarklass och saknade formell utbildning, så därför fick hon sällan eller aldrig göra sin röst hörd.

Jane Austen tillbringade några sommarmånader här och John Fowles, som bland annat skrev Franske löjtnantens kvinna, lät sin roman utspela sig i Lyme Regis. Piren, the Cobb, där Sarah förgäves står och väntar på sin löjtnant, ligger precis utanför.

Staden är vacker där den ligger på sluttningarna ut mot Lyme bay. Vi strosade ett slag, kikade på havet och på husen och undvek sorgfälligt stranden och turiststråken. Solen brände het och vi fick smyga på skuggsidan utefter gatorna. Det gjorde många andra också. Men de flesta låg på stranden och stekte sig.

Vi handlade de obligatoriska vykorten, en fantastisk klänning åt Mira och några smaskiga pasties till lunch. Sen lossade vi husbilen ur dess trängda nerförsbackeparkering och åkte härifrån.

Men innan vi lämnar Lyme Regis för den här gången, vill jag visa en av de häftiga lyktstolpar som fanns överallt längs strandkanten. De föreställer ammoniter, som är en utdöd sorts bläckfiskar som levde för ungefär 400 till 65 miljoner år sedan. Allt som en hänvisning till den jurakust som finns här utanför. Snygga stolpar.