Vackra kransar
I gamla orangeriet på Bergianska hängde så fina kransar när jag var där senast. Det visade sig när jag tittade närmare, att de bundit dem efter vad som fanns kvar i de olika kvarteren och växthusen. En krans från varje plats.
En alldeles ypperlig idé. Man tager vad man haver.
Vackert!
De där kransarna var oerhört dekorativa och vackra!
SvaraRaderaUndrar om man kan binda kransar av hundhår? Det har vi gott om! Tovade kanske.
SvaraRaderaSå lenge det ikke er menneskehår! Det ble laget smykker av det. Ekkelt,
SvaraRaderaMen kransene var nydelige! :)
Staffan H: Det är nästan så jag får lust att knyppla någon själv...
SvaraRaderaNinna: Prova! Tillsammans med lite granris och glitter blir det kanske tidernas krans. Att ha på dörren!
Anita: Ja, jag har sett sådana. Oerhört skickligt och konstfullt gjorda, men rysliga...
Konstnärliga och kreativa människor kan ju för det mesta "få till det" på ett sätt som vi vanliga dödliga inte grejar. Jätteläckra! Ville gärna ha dem .
SvaraRaderaDet där måste vara höjden av trädgårdspoesi... Att utnyttja det marken ger till sista... sista... ja, sista vad då? Sista skälvande livsgnistan!
SvaraRaderaDet är ju så snyggt att man skälver själv... *suck*
Hundhår? Men varför inte egentligen? Fårull används ju till allt möjligt, och omöjligt. Nog borde det gå att göra kransar av hundhår?
/I.
Hade en gång en tröja hemma som var stickad av hundhår (collie) Tvärtemot vad man kunde tro så var den vass och sticksig.
SvaraRaderaLisette: Det är väl just det som är det där kreativa. Att kunna få till någonting av ingenting. Att få en risig hög skrufs bli en vacker krans. Jag skulle också vilja...
SvaraRaderaLilla Eken: Trädgårdspoesi! Det var ett vackert ord. Jag gillar tanken. Att komma på att det här går det att göra någonting av. Och sedan ge sig tiden att göra det.
Ninna: Jag förväntar mig att finna en hundhårskrans på er dörr när vi kommer hem! Uppdrag!