tisdag 15 december 2009

Fotografering i hemmet



"Även den enklaste kamera är ett mycket värdefullt hjälpmedel att i bild fästa minnen, som inte skulle kunna bevaras på annat sätt. Det är av oskattbart värde att ha minnen av det dagliga livet i hemmet och dess miljö under olika skeden bevarade i bilder, som friskar upp hågkomsten. Man bör då iaktta några enkla regler och synpunkter, som kan göra fotoalbumet mer levande och innehållsrikt än det blir vid rent , slumpartad och konventionell tagning.

Hemfotograferingen skall ge miljön
Hemfotografering är ett begrepp, som rätt uppfattat har en mycket vid karaktär. Många amatörer tar fram kameran blott vid speciella tillfällen, utflykter och fester. Men det är inte bara högtiden och nöjet som skall förevigas utan också vardagen och allt som hör den till.

Hemfotografering betyder inte heller att man skall fotografera heminteriörer i snäv bemärkelse, såsom tomma bostadsrum med möbler och böcker på parad. Det skall helst vara människor med på bilden, men undvik de stela uppställningar som fördärvar så många amatörbilder.

God hemfotografering skall främst visa människorna i deras dagliga miljö, i rummen, på gårdsplanen, i trädgården etc. Fotografera husmodern när hon lagar mat i köket eller ger barnen mat, när hon sitter vid symaskinen eller böjd över en stickning, när hon kopplar av vid en bok etc. Husfadern kanske i arbete vid skrivbordet eller bokhyllan, när han just har satt sig tillrätta i soffan och tänder sin pipa eller när han leker med barnen.

Glöm dock aldrig att verkligen få med även miljön. Gå ej alltför nära föremålet utan placera kameran så att en del av rummet - den del som ger sysselsättningen dess karaktär - kommer med på bilden. Det ger stämning och det kan vara praktiskt nyttigt. Ofta skaffar man ju nytt eller möblerar om. Det är då värdefullt och roligt att ha äldre anordningar kvar i familjealbumet.

Några råd till amatörfotografen
De tekniska svårigheterna att ta trevliga heminteriörer är överkomliga även för en amatör. Allt som behövs är en hygglig kamera och helst en eller två fotolampor, ett enkelt stativ - och tålamod. Lyckas det inte med exponeringen vid första försöket, tar man om efter att ha undersökt tänkbara fel. Kameran blir till avsevärt mera glädje, om man skaffar sig en enkel handledning i fotografering och tränar sig att följa dess råd. Det är alltid mer på fotografen än på kameran det kommer an, hurudana bilderna blir.

En viktig sak är frågan om synvinkeln. Vårt öga har en betydligt större bildvinkel än de flesta kamerors objektiv, dvs. man får i allmänhet på bilden inte med lika mycket i närheten av kameran (särskilt på sidorna) som man själv ser. Är man ägare till en spegelreflexkamera eller en hederlig gammal plåtkamera med mattskiva, kan man på mattskivan kontrollera, hur mycket som kommer med på bilden, och genom att variera kamerans plats kan man pröva sig fram till den lämpligaste placeringen.

Barnfotografering i hemmet
Att fotografera barn - speciellt småbarn - är enligt de flesta yrkesfotografers mening inte alltid så lätt men utomordentligt tacksamt. Barn är naturliga, livliga, obundna av konventionella hänsyn. De agerar impulsivt och är alltid sig själva. De visar sina känslor utan hänsyn till omgivningen: deras öppna glädje är lika hämningslös som deras djupa sorg.

Vare sig man själv tar bilderna av sina barn eller låter en yrkesfotograf ta dem, sker fotograferingen bäst i hemmet. Barnen känner sig tryggast i den omgivning de är vana vid och med sina egna leksaker, och där finns alla förutsättningar att åstadkomma naturliga och levande bilder.

Låt barnet leka, låt det agera fritt och otvunget. Ha tålamod med barnet! Fotografens uppgift är att fånga det lämpligaste ögonblicket. Låt 4-månadersbarnet gripa efter sin skallra, låt 6-månadersbarnet visa sin glädje eller förtvivlan (barn på kort behöver ingalunda alltid skratta!), ta 10-månadersbarnet krypande på golvet och låt ettåringen visa att han kan stå själv.

Hemmet ger också möjlighet att fotografera föräldrar och barn tillsammans. Även då gäller det att i möjligaste mån undvika alla arrangemang. Låt modern lyfta upp sin minsta eller låt fadern hjälpa till att bygga torn med l½-åringen. Låt flickan pyssla med sina dockor och låt pojken leka med sin bil eller sitt flygplan. Men glöm ej heller att fotografera barnet t. ex. när det tvättar sig, äter, klär på sig och lägger sig eller sover - det finns väl ingenting mer rofyllt än ett sovande barn.

När yrkesfotografen kommer
Yrkesfotografens tagningar av barn i hemmiljö kräver ett gott samarbete mellan honom och föräldrarna. Ett gott råd till mödrarna är att inte göra för stor sak av fotograferingen. Det är olämpligt att timmar i förväg varna barnen för fotografens ankomst.

Gör så litet förberedelser som möjligt. Och kom ihåg: barnen skall inte vara högtidsklädda när de fotograferas. De skall vara rena och snygga men inte uppklädda som till mannekänguppvisning. Det gör heller ingenting, om den lilla flickans eller pojkens hår inte är så hundraprocentigt finborstat. Viktigare är då, särskilt i fråga om småbarn, att de är utsövda och inte hungriga. Det gäller därför att överenskomma om rätt tidpunkt för fotograferingen.

Under tagningen bör initiativet alltid överlåtas åt fotografen. Han är tacksam för den hjälp han kan få under förberedelserna, men vid själva fotograferingen skall han få råda - barnet blir bara oroligt och osäkert, om flera personer samtidigt försöker fånga dess uppmärksamhet."

Om fotografering ur Svenskt Husmoderslexikon, 1956.

9 kommentarer:

  1. Underbart tidsdokument!
    Men varför inte fotografera flickan med sina bilar?
    säger
    Margaretha
    som nog aldrig blev fotograferad med mina bilar.

    SvaraRadera
  2. em: Det var lite därför jag valde att lägga ut den här texten. Husmor med sin disk, husfar med sin pipa, flickan med dockan och pojken med sin bil. Och fotografen han. Trots att fotograf historiskt sett faktiskt varit ett kvinnoyrke. Och så förskräckligt många år sedan är det inte...

    SvaraRadera
  3. Själv blev jag fotograferad när vi lekte kannibaler nån gång i slutet av 50-talet. Vi hade ju sett Sten Bergmans och Eric Lundqvists bilder från Indonesien. Mina kompisar var något år äldre än jag och lite mer pryda, så de hade kortbrallor på sig och en vimpel hängande framför gylfen. Men jag ville leva mig in i leken helt och hållet. Helnaken, förutom en liiten skinnlapp i ett snöre och pilbåge förstås. Jag var nog fem år gammal.
    Min mamma har berättat att min morfar, som var Frälsningssoldat blev alldeles förskräckt och bad henne förstöra bilden. Den lilla skinnlappen var luden och var skrämmande lik en hårbuske. Då, på det oskyldiga 50-talet skrattade mina föräldrar åt morfars reaktion. Idag hade nog fler reagerat och varit oroliga för barnporr.

    SvaraRadera
  4. Karin: Aha! Karin! Välkommen hit! Det är du som har gjort så fina keramiksaker i Striberg!

    Ja, det kan jag förstå att morfar'n blev förskräckt. Du milde så troskyldig man var. Själv lagade jag mina jeans som gått sönder på ett särskilt ställe genom att brodera dit en liten lapp med en blomma på. Mor och farmor fick mig att genast sprätta bort lappen och slänga jeansen. Och då var jag ändå så gammal som cirka 13 år... Hua!

    SvaraRadera
  5. Hej Mira!
    Intressant läsning.
    Jag är också en som brukar gå med för tung kamera väska.
    Kul och hitta hit.
    Var i äppelviken i höstas mycket fint område.
    Verkar finnas många fina trägdårdar där.
    Ha det gott
    Annika

    SvaraRadera
  6. Annika: Hej och välkommen! Kul att du hittade hit. Det är alltid spännande att hitta nya bloggvänner och få botanisera kring bland alla fina bloggar runt om i cyberspace. Förskolläraren som sadlade om till trädgårdsfotograf! Det låter spännande. Det är tacksamt att plåta växter. Jag gör det också gärna, fast snön nu täcker det mesta av utomhusfägringen. Då brukar jag gå till Edvard Anderssons växthus. Bara för att få lite ljus och doft. Nu ska jag gå in och kika på din blogg!

    SvaraRadera
  7. Underbart med dessa ord och bilder från en svunnen tid. Det får mig att känna att jag levt ett långt liv. Det är ju samma ålder på mig som husmorslexikonet:)
    Må så gott!

    SvaraRadera
  8. Tidstypiskt så det förslår, men ändå finns det mycket som rent sakligt sett fortfarande gäller även om vi idag föredrar att följa vår tids syn på saken (det är ju rätt naturligt).

    Just det där med att kamma, borsta och klä upp barn inför fotografering tror jag skapar en livslång aversion mot att bli fotograferad hos många. Känslan av att vara utklädd och inte ha någon kontroll över vad som händer sitter i länge.

    En av de bästa bilderna på mig som liten är inte särskilt skarp, men släktingen som tog den gjorde inget väsen av fotograferingen utan kom smygande med sin kamera. Resultatet: Ett barnporträtt med personlighet och karaktär.

    SvaraRadera
  9. billan: Hihi! Jag är också i stort sett jämngammal med lexikonet. Det är därför det är så roligt att lägga ut de här grejorna. Det visar lite av i vilken anda vi var fostrade. Jag undrar hur de som föds idag kommer att se på allt glättat och glittrigt om 50 år...

    Staffan H: Visst finns det mycket som är det samma! Det märkliga i det här sammanhanget var sättet att se på familjen. Eller märkligt, förresten. Det var ju helt naturligt då. Och jag vet många, inklusive jag själv, som hatar att stå framför kameran. Stela, uppsträckta barnporträtt. Det är konstigt att man inte vindade med ögonen...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.