Salen Tre kronor och Blå rummet
Jag har blivit helt besatt av Stockholms stadshus. I tisdags länsade jag kommunens bibliotek på vad som fanns skrivet om stadshuset och jag har redan läst ut en av böckerna. Jag inser också att jag på något sätt måste komma dit igen. Snälla Regina! Da capo?
Om man går söderut från Gyllene salen, så kommer man till salen Tre kronor. Tre kronor känner vi ju igen från slottet och riksvapnet, men namnet syftar också på rummets tre takkronor som ritats av Ernst Spolén. Spolén fick också i uppdrag av Östberg att rita ett stort, gediget skåp till salen. När det maffiga skåpet var klart bad arkitekten Ernst att slå ut topp och botten ur skåpet. Det skulle användas för att dölja en varmluftstrumma!
I salen finns också mäktiga draperier av textilkonstnärinnan Maja Sjöström.
Till höger in från salen Tre kronor finns det Blå rummet, som till skillnad från Blå hallen faktiskt går i blått. Hela den västra väggen täcks av Axel Törnemans al seccomålning (målning på torr puts) "Apoteos över Stockholm som sjöstad".
Här syns stadshustornet under uppbyggnad, nakna byggnadsarbetare och mitt på väggen stiger en lika naken Mälardrottning upp ur vattnet.
Lägg märke till att de kraftfulla hästarna har simfötter istället för hovar. Sjöhästar?
Den här märkligt målade dörren leder in till Snäckan, det lilla rummet som ligger mellan Blå hallens altan och Blå rummet. Via Snäckan går det också att ta sig till Rådsgången i Stadshusets förvaltningsdel.
Tänk om man kunde fara på ett studibesök till tidigt nittonhundratal - det är nog min favoritperiod när det kommer till konst och konsthanverk. Det hände så mycket då.
SvaraRaderaMargaretha
em: Samma här! Vi får nöja oss att kika på det som finns kvar. Och det är ju inte så illa det heller!
SvaraRaderaMan har rätt att bli besatt av saker och ting i perioder, i synnerhet om man gillar att avbilda saker. Ju mer man vet, desto mer får man både ut av och in i bilderna. Information i en bildfil behöver inte alltid vara av digital karaktär. ;-)
SvaraRaderaJag tycks ju inte tröttna på att fotografera i Gamla stan och portarna överger jag inte i första taget heller. Att vara lite fnattig måste vara en god egenskap!
Staffan H: Jag såg ett program på TV igår om den 95-årige norske professorn och filosofen Arne Naess. Han menade att lite tokig måste man vara. Det är när man börjar bli rädd för att verka tokig som man verkligen börjar bli tokig. Sa han. Lekte med en tyggris.
SvaraRadera