tisdag 22 december 2009

Julgran



Till vår gård i norra Bohuslän hörde en del skog. Vi hade 90 hektar och man kunde gå och gå och gå. I skogen, på mossen, på åkrarna och i berget. Och det gjorde vi.

Varje jul gick vi, dagen före julafton, ut i vår egen skog för att hämta gran. Vi kunde leta länge för att hitta den där alldeles perfekta julgranen. Skrattande avfärdade vi hörngranar, väggranar och underflygeln-granar. -Nej, den är för sned! -Den där är inge vidare nertill! -Men den där då??? -Njae...

Det kunde ta timmar, men till slut kom vi hem med en gran. En alldeles underbar, doftande, svensk gran. Och varje jul sa vi att aldrig har vi väl haft en så vacker gran!



När far blev sjuk orkade han inte med sin skog längre. Plötsligt blev det bråttom att sälja. Boningshus och en rejäl bit tomt styckades av och vår skog och vårt berg såldes. Till fel person.

Far dog ett par dagar före julafton. Världen föll samman. Julgran? -Nej, vaför skulle vi ha julgran? Vaför skulle vi fira? Jul? När far är död?

-Klart vi ska ha julgran! sa jag. -Vad tror ni far hade sagt om vi inte tog in en julgran? Så tog jag pulkan och bågsågen och gick för att hämta vår julgran. I det som inte längre var vår skog.

Det tog timmar, men till slut kom jag hem med en gran. En alldeles underbar, doftande, svensk gran. Och vi sa att vi väl aldrig haft en så vacker gran. För övrigt var ingenting som det skulle.



Efter det hämtade jag alltid gran i det som en gång var vår egen skog. Utan ett uns av dåligt samvete. Vackra granar. Aldrig av de som far planterat. Utan sådana som frösått sig och vuxit upp lite vid sidan av. I en dikeskant. Bredvid.

För snart tre år sedan dog mor. Alldeles efter jul. Sedan dess har vi köpt gran. Taniga små uschlingar som barrar innan julkulorna kommer i. Skruttgranstackare. Magin är borta.



Men kanske, kanske nästa år. Då tar jag nog pulkan och bågsågen och går ut och hämtar gran i det som en gång var vår egen skog...

10 kommentarer:

  1. Trist at noe så viktig som julegran-tradisjonen blir borte når de gamle går bort og gård og grunn selges.

    Men jeg liker den punkete attityden din med at du tok frøsådde grantre. Bra! Fortsett med det! :)

    SvaraRadera
  2. Klart att du ska gå ut och hugga gran! Jag går ut i morgon och hämtar in min redan utsedda gran.
    Blev lite tårögd när jag läste ditt inlägg - det var alltid far och jag som hämtade gran tillsammans. Nu går jag ensam, men jag diskuterar fortfarande alla granarnas för och nackdelar med honom. Och så minns jag vad han berättade om hur han och en kille högg ner halva skogen som barn - men det skrev jag om förra julen.

    SvaraRadera
  3. Oj, Mira, här sitter jag också med tårar i ögonen. Jag tänker på hur vi sista julen i föräldrahemmet uppe i Hälsingland var ute och - ganska fnissiga - halkade runt i snön och letade gran och tog hem. Det blev nog mer i närheten av huset än från riktiga skogen en bit längre bort. Och granen var inte särskilt märkvärdig faktiskt - mer tanig och lite sned tror jag nog - men det var den sista granen den där sista julen. Sen såldes huset och föräldrarna flyttade, och min mor flyttade helt och hållet till den där andra världen som jag inte vet om den finns. Så då kommer tårarna fast allt var rätt länge sen vid det här laget. Och nu firar vi jul på annat sätt och har inte gran och inte julklappar. Det går bra det med.

    SvaraRadera
  4. Julens magi behöver inte nödvändigtvis ligga i julmat, julklappar och sådant. Den kan precis lika gärna ligga i ritualer som ert väljande och hämtande av julgranen, den underbara doften av fräsch gran och allt som skedde runt kring den. Klart att du nästa år ska ta pulkan och bågsågen och gå ut i det som en gång var er egen skog så du får en fin julgran!

    SvaraRadera
  5. Ja ack... vi har våra minnen, och de ska vi bära på. Kan bli lite tungt ibland även om det är goda minnen. Om de slår till lite häftigt, och tar i med både syner och dofter.
    Och grandoft... ja, vad slår det juletid?
    Jag kan inte komma på något som fortfarande kan få mig att känna mig så tindrande.
    kram

    SvaraRadera
  6. Nu grinar jag! Det känns som det är så länge sedan vi hade en "riktig" gran. Jag kommer ihåg när jag var liten och alltid tultade med dig och mamma för att hitta en gran i skogen som en gång varit vår egen.

    SvaraRadera
  7. Julens magi kan ligga i den sköna vinterluften och i tysta skogen - eller mitt i stan där alla skyndar omkring.

    God Jul, Mira!

    SvaraRadera
  8. Nä, nu har min kommentar försvunnit igen! Skrev om katten som följde med ut för att plocka julgran (oss ovetande) men som blev tvungen att ropa på oss när vi kommit ut i skogen och snön blev alldeles för djup...

    SvaraRadera
  9. Men vad tusan!!! Mina svar på era kommentarer bara försvinner hela tiden! Och det samma verkar ha hänt Ninna på just det här inlägget!

    Jag gör ett gemensamhetstack för alla era fina och tänkvärda ord och minnen och försöker en gång till. Tack alla!

    SvaraRadera
  10. Vilket juligt inlägg...
    Blir tårögd när jag läser, samtidigt som jag skrattar över granhämtningen. Skulle inte heller tveka, inte det minsta ;).

    Minnen sköljer över mig. Granen som pappa valde ut när det var barmark o sedan hämtade när vintern kom.

    Numera står en plastgran här i huset. Är allergisk så valet blir enkelt.

    Varm kram

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.