Raka vägen tillbaka till mammas ratatouille...
Främst har jag tänkt på det här med avsikten med bilder. Vem är avsändare och vad vill han att jag ska göra eller tänka när jag ser hans bild? Vill han bara ge mej en skönhetsupplevelse? Få mej att känna mej glad? Eller vill han provocera? Kanske rent av få mej att känna avsmak? Eller är han reklammakare och vill få mej att köpa något?
För att inte sunka ihop fullständigt igår, så gick jag och hyrde filmen Råttatouille. Måste få se något välgjort och till intet förpliktigande... I den finns i alla fall en scen där lille råttkocken Remy lagar en ratatouille till den kräsne matkritikern Ego. Den sure kritikern tar en tugga och... i nästa scen får vi se pojken Ego som står i sitt föräldrahem på landet med solen snett lysande in genom dörren. Han går in och hans mor serverar en hemlagad ratatouille som får hans ögon att tåras av lycka. Mammas ratatouille... Precis så vill reklammakarna att vi ska reagera på deras bilder. Raka vägen tillbaka till mammas ratatouille...
Reklammakarna vet exakt vilka av våra personliga associationer de ska spinna på. De jobbar med färger och symboler, de spelar på våra känslor. Och vi sväljer - och köper.
(Nog kan ni gissa vad dom vill sälja i bilden ovan. Och vilka känslor och värderingar det är dom spelar på.)
När man som jag är uppväxt med att få smulor från Wienerbröd av handlaren Jansson...alltså som godis. När man andäktigt väntade på gubben i lådan, Hylands hörna...När man fått varit med om den resa av kommunikation, reklam, konsumtion...Perspektivet svindlar. Ja dom vet vilka knappar man ska trycka på för att vi ska konsumera, men jag vill inte gå tillbaka till smulorna...
SvaraRaderaM: Det är just därför jag tycker det är viktigt att vi lär oss att genomskåda reklam- och modebilderna! När vi faller för en annons så ska vi i alla fall veta på vilket sätt vi blivit lurade. Och du M, du slipper gå tillbaka till smulorna!!!
SvaraRadera