Lanthandel
Ingrodda, inbodda, ingångna.
Präglade av de människor som äger den, av de människor som besöker den, av landsbygdens tillgång och efterfrågan.
Väcker minnen.
Framkallar egna bilder,
rad i rad, en efter en.
Det första minne som dyker upp, inte alls i någon som helst kronologisk ordning, är när mamsen och jag kom bilande över Fryksdalshöjden. Uppe i utsiktstornet hade vi varit och tittat och tittat och tittat. Nå, nog hade det varit starkt, eftersom vi för första gången på år skådade ut över min barndoms sommarbygd. Så det var väl därför stämningen var speciell, upplevelsen så stark. Och så mamsen och jag, motorbromsande nedför backen.
Där, längst nere, låg lanthandeln. Törstiga och trötta var vi, så vi svängde av för att handla. Och möttes av det urmodiga. Det gamla, nötta golvet, dofterna, alla gamla urblekta grejor. Utanför hade handlaren ställt stolar och bord, så vi kunde sitta där och dricka vår Festis med sugrör. Bara det - Festis i tetrapak med sugrör.
Eller när Lotta och jag hade gått den långa promenaden längs stranden mellan Vik och Baskemölla och var hungriga som glupande djur. Jag ville ha Baskemöllakavring och Lotta, som var vegetarian, ville ha korv. Vi besökte lanthandeln. Folk tittade på oss, sommargäster - javisst - men inte riktigt på sommaren. Säsongen var slut, men nog såg vi ut som sommargäster... Vi köpte korv och ost över disk och handlaren och hans hustru följde oss med svalt men vänligt intresse.
Och ungkarlen då, i lilla butiken i Vik, som vart så övermåttan förtjust när vi kom in, Lotta och jag, så han höll på att alldeles vända sig av skaftet. Välordnat var det i hans affär, i stort sett allt man kunde tänka sig behöva fanns ju där på den lilla ytan. Så bara för att glädja honom (och oss själva) handlade vi inte allt på en gång, som vi tänkt göra, utan gick tillbaka igen och igen och igen.
Sifvertssons...
Min allra som tidigaste barndoms lanthandel. Ett svagt, svagt minne av havregryn som luktade fotogen, knäckebröd som luktade fotogen, en gammal man i grå rock och med pennan bakom örat som troligtvis även han luktade fotogen.
Lanthandlar.
Nåjo, upptäcktsfärd, fältundersökning, dofter, tankar, utrop.
Blickar - jovisst - jag är alltid en besökare, från en annan värld och en annan tid. En betraktare.
Och att sen mjölkpaketet och plastkassen ser exakt likadana ut som på Coop i Fittja gör mig så oändligt förvånad.
Präglade av de människor som äger den, av de människor som besöker den, av landsbygdens tillgång och efterfrågan.
Väcker minnen.
Framkallar egna bilder,
rad i rad, en efter en.
Det första minne som dyker upp, inte alls i någon som helst kronologisk ordning, är när mamsen och jag kom bilande över Fryksdalshöjden. Uppe i utsiktstornet hade vi varit och tittat och tittat och tittat. Nå, nog hade det varit starkt, eftersom vi för första gången på år skådade ut över min barndoms sommarbygd. Så det var väl därför stämningen var speciell, upplevelsen så stark. Och så mamsen och jag, motorbromsande nedför backen.
Där, längst nere, låg lanthandeln. Törstiga och trötta var vi, så vi svängde av för att handla. Och möttes av det urmodiga. Det gamla, nötta golvet, dofterna, alla gamla urblekta grejor. Utanför hade handlaren ställt stolar och bord, så vi kunde sitta där och dricka vår Festis med sugrör. Bara det - Festis i tetrapak med sugrör.
Eller när Lotta och jag hade gått den långa promenaden längs stranden mellan Vik och Baskemölla och var hungriga som glupande djur. Jag ville ha Baskemöllakavring och Lotta, som var vegetarian, ville ha korv. Vi besökte lanthandeln. Folk tittade på oss, sommargäster - javisst - men inte riktigt på sommaren. Säsongen var slut, men nog såg vi ut som sommargäster... Vi köpte korv och ost över disk och handlaren och hans hustru följde oss med svalt men vänligt intresse.
Och ungkarlen då, i lilla butiken i Vik, som vart så övermåttan förtjust när vi kom in, Lotta och jag, så han höll på att alldeles vända sig av skaftet. Välordnat var det i hans affär, i stort sett allt man kunde tänka sig behöva fanns ju där på den lilla ytan. Så bara för att glädja honom (och oss själva) handlade vi inte allt på en gång, som vi tänkt göra, utan gick tillbaka igen och igen och igen.
Sifvertssons...
Min allra som tidigaste barndoms lanthandel. Ett svagt, svagt minne av havregryn som luktade fotogen, knäckebröd som luktade fotogen, en gammal man i grå rock och med pennan bakom örat som troligtvis även han luktade fotogen.
Lanthandlar.
Nåjo, upptäcktsfärd, fältundersökning, dofter, tankar, utrop.
Blickar - jovisst - jag är alltid en besökare, från en annan värld och en annan tid. En betraktare.
Och att sen mjölkpaketet och plastkassen ser exakt likadana ut som på Coop i Fittja gör mig så oändligt förvånad.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.