Osynliga synliggjord
Han stod i solen i den vildvuxna trädgården som han kände så väl och alltid hade längtat tillbaka till. Och han kände lätt, en helt lätt strykning mot sitt ben. En ungkatt, helsvart med ögon av genomlyst guld i den lysande grönskan.
Hon var hans osynliga synliggjord, och hans budbärerska. Hon var hans dotter. Silkespäls, den sköra skallen så förtroendefullt lutad mot hans hand.
Hennes liv löpte snabbare än hans. Inom några få år var hon hans jämnåriga, hans älskarinna, och hon störtade uppför lönnens stam i skymningen och hejdade sig tvärt och kikade på honom med eld i ögonen.
Och sedan, bara några få år senare var hon den kloka gumman, gudmodern och nornan - vis, och alltjämt mycket vacker.
Sedan följde obönhörligt dagarna av lidande. Han satt bredvid henne och droppade vatten i hennes mun. Han torkade sipprande blodslem. Han strök hennes magrande kropp. Plåga uthärdad med värdighet, i hjälplöshetens värdighet. Bara kroppen klagade. Och han satt med tårar droppande och väntade. Hon var medvetslös. Det ryckte i henne, och det kom ett främmande grin i det lilla svarta ansiktet. Och ögonen var som immigt skinande bär.
Graven under linden. En gammal, trettonårig katt begrovs under en ung, en trettonårig lind, som den sommaren för första gången blommade. Han strök dess stam och tänkte: - Katten som blev lind...
Irmelin Sandman Lilius, ur Främlingsbilden
Hon var hans osynliga synliggjord, och hans budbärerska. Hon var hans dotter. Silkespäls, den sköra skallen så förtroendefullt lutad mot hans hand.
Hennes liv löpte snabbare än hans. Inom några få år var hon hans jämnåriga, hans älskarinna, och hon störtade uppför lönnens stam i skymningen och hejdade sig tvärt och kikade på honom med eld i ögonen.
Och sedan, bara några få år senare var hon den kloka gumman, gudmodern och nornan - vis, och alltjämt mycket vacker.
Sedan följde obönhörligt dagarna av lidande. Han satt bredvid henne och droppade vatten i hennes mun. Han torkade sipprande blodslem. Han strök hennes magrande kropp. Plåga uthärdad med värdighet, i hjälplöshetens värdighet. Bara kroppen klagade. Och han satt med tårar droppande och väntade. Hon var medvetslös. Det ryckte i henne, och det kom ett främmande grin i det lilla svarta ansiktet. Och ögonen var som immigt skinande bär.
Graven under linden. En gammal, trettonårig katt begrovs under en ung, en trettonårig lind, som den sommaren för första gången blommade. Han strök dess stam och tänkte: - Katten som blev lind...
Irmelin Sandman Lilius, ur Främlingsbilden
Kommentarer
Skicka en kommentar
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.