Den stora fyren i Sète

Längst ut på den gamla, 650 meter långa stenpiren i hamnstaden Sète i södra Frankrike...  ligger en fyr. Eller eh...  fyrar står ju i all sin dar...  står en fyr.

Man kan tillbringa nyårsdagar på många olika sätt, exempelvis lojt i soffan tittandes på Ivanhoe. Vi befann oss på piren i Sète, le Môle Saint Louis.

Innanför le Môle Saint Louis ligger den stora marinan för fritidsbåtar, port de plaisance.

Fyren Saint-Louis byggdes omkring 1680, raserades 1944 och återuppbyggdes 1948 och det var många som passade på att ta sin nyårspromenad längs den kullerstensbelagda piren för att titta på havet och fyren.

På fundamentet till höger om dörren sitter en platta med en inskription av författaren Paul Valery, (1871-1945) bördig från Sète.

Det är en strof ur hans dikt Naissance de Vénus från samlingen Album de vers anciens.

De sa profonde mère, encor froide et fumante,
Voici qu’au seuil battu de tempêtes, la chair
Amèrement vomie au soleil par la mer,
Se délivre des diamants de la tourmente.

Vois son sourire suivre au long de ses bras blancs
De l’humide Thétys périr la pierrerie
Qu’éplore l’orient d’une épaule meurtrie ;
Et sa tresse se fraye un frisson sur ses flancs.

Le frais gravier, qu’arrose et fuit sa course agile,
Croule, creuse rumeur de soif, et le facile
Sable a bu les baisers de ses bonds puérils ;

Mais de mille regards ou perfides ou vagues,
Son œil mobile emporte, éclairant nos périls,
L’eau riante et la danse infidèle des vagues.

En del av staden Sète klättrar uppför berget Mont S:t Clair, och uppe på berget står systerfyren Phare Mont S:t Clair. Den får vi titta närmare på en annan gång.

Man måste ha nånting kvar också. Och kvar har vi även att ta oss in och upp i den stora fyren på piren. Där finns bilder att ta.