Bergshamra by – mellan Pipers väg och Brunnsviken

Makalöst! Drygt 15 grader i skuggan den 8 mars! Vem kan sitta inne?

Vi drog våra färde åt Brunnsviken till, den del som ligger i norra änden, vid Bergshamra by. Lite längre österut ligger Tivoli och Ålkistan, men just den här platsen ville jag titta närmare på. Jag har gått här förut, men då utefter strandkanten och ägnade inte husen särskilt mycket uppmärksamhet.

Jag kan tänka mig att här är otroligt vackert när allting grönskar, men å andra sidan har man då inte tillfälle att se närmare på arkitekturen.

Längst in i den lilla viken med Tivoliudden på andra sidan låg ett tunt, prassligt istäcke fortfarande. Men den gassande solen gjorde verkligen sitt för att ta kål på det.

Vad gäller historien tar jag mig friheten att saxa från Solna stads hemsida:

“Bergshamra har anor från medeltiden och lades vid 1600-talets slut under Ulriksdals kungsgård. År 1707 upplät änkedrottningen Hedvig Eleonora egendomen till sitt hovråd Samuel Bark, vars släkt innehade besittningsrätten fram till 1917, då staten löste in den.

Samuel Barks sonson, Nils Anton Bark, var statssekreterare och tillhörde kretsen kring Gustav III. Till hans vänner hörde tonsättaren Joseph Martin Kraus och skalden och diplomaten Gustaf Philip Creutz, vilka båda kommit att förknippas med Bergshamra och Tivoliudden. Kraus ligger f ö begravd på Tivoliudden.

Bergshamras jordbruksmark har arrenderats ut i olika perioder. En av arrendatorerna var kung Karl XV, som här bedrev ett experimentellt jordbruk. Han lät också uppföra tre sommarvillor i schweizerstil under 1860-talet. Området kom att kallas Karlsro och husen hyrdes ut till kungens vänner. Vid sekelskiftet tillkom ytterligare ett par villor och lusthuset "Monte Carlo", vilka tillsammans med Karlsrovillorna bildar det område som idag kallas Bergshamra by.

Efter Karl XV:s död övertogs arrendet av Regis Cadier, känd krögare och tillika ägare till Hotel Rydberg och Grand Hotel. Han var också morfar till möbelarkitekten Carl Malmsten, som ägde och bebodde Övre Karlsro från 1920 till sin död 1972. Huset kallas numera Malmstens hus och har förklarats som byggnadsminne.

År 1917 övertog staten Bergshamra gård, och två år senare uppläts en del av marken till ett koloniområde, som bebyggdes med typritade stugor i nationalromantisk stil.

Senare flyttade två statliga institutioner till området. Statens Centrala Frökontrollanstalt hade från 1925 sina lokaler i den gamla huvudbyggnaden till Bergshamra gård. En ny institutionsbyggnad uppfördes 1930 varvid det gamla 1700-talshuset revs. Samma år tillkom Institutet för husdjursförädling i den byggnad som senare bl a inrymt SIPRI.”

Det var inte bara Emser och jag som valt att besöka Bergshamra by idag och här promenerade vinterbleka men glada människor av och an på strandpromenaden. Café Sjöstugan var välbesökt och till och med bina hade vaknat och yrade omkring sina kupor.

Detta är det lusthus som av någon underlig anledning kallas Monte Carlo. Lite målarfärg hade inte varit helt fel…

Nedan följer några av de villor som finns här, och jag måste erkänna att jag inte skulle haft något alls emot att bo i någon av dem.

Bergshamra gårds statar- och rättarbyggnad. Uppförd 1860, riven 1985. Och – såvitt jag förstår – uppbyggd igen.

Detta är Övre Karlsro. Det hus som Carl Malmsten bodde i.

Institutet för husdjursförädling som sedermera blev Statens växtskyddsanstalt som sedermera blev SIPRI som sedermera blev…

Byggnaden ritades av Sven Erik Lundqvist och uppfördes 1930.

Området kommer garanterat att besökas igen när det börjat grönska.