I år skulle Edvard Anderson fyllt 150 år

Det var en gång en liten man som älskade naturen runt Medelhavet. Den lille mannen råkade vara en av landets största grosshandlare i planglas och för detta ska vi klorofyllintresserade vara honom evigt tacksam.

Edvard Anderson tyckte också väldigt mycket om att ströva runt i Bergianska trädgården och när han dog visade det sig att han hade testamenterat sin kvarlåtenskap till sin kära tillflyktsort, "För inrättandet och drivandet av en vinterträdgård, där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter äro uteslutande representerade".

Vad passade sig då bättre än att, till glaskungens ära, bygga ett stort växthus på Bergianskas marker?

Ett växthus som jag mycket gärna besöker både nu och då.

Just idag firades Edvards födelsedag med extra festligheter i växthuset. Körsång (Ja må han leva!), visningar, tipspromenad och mycket annat.

Jag passade på att inviga mitt nyss fådda årskort, och drog med välbehag in den balsamiska medelhavsluften i lungorna.

Det var också närbildsinvigning för min nya kamera, en fullformatare av det tyngre slaget. Jess! Den tar bättre närbilder med sin ljusstarka zoom än vad min gamla smälla med macro gjorde.

Och så vill jag sälla mig till gratulanterna och säga Grattis Edvard! Tack för att du älskade Medelhavet och dess blommor och för att du hade ett glasföretag!