Fler detaljer från Stockholms stadsbibliotek

Visst är jag tokig i böcker och visst går jag ofta på biblioteket och läser massor, men den här gången var jag faktiskt in på bibblan bara för att titta på huset. Utsidan har jag fångat tidigare och de hemlighetsfulla, svängda trappgångarna har fått ett alldeles eget inlägg, så nu är det dags för en bukett andra närsynta detaljer från Asplunds magnifika byggnad.

Zodiaken och stjärnkartan över Stockholms stjärnhimmel ovan är en takmålning i barnavdelningens läsesal av konstnären Alf Munthe. En sådan där målning man skulle ha i sovrumstaket hemma och ligga och titta på när man inte kan sova.

Barnavdelningen kommer man till om man går direkt vänster när man kommit in genom huvudingången. Går man istället rakt fram kommer man till den magnifika trappan och marmorportalen. Det är förresten in åt sidorna på var sida om portalen som de mystiska, svängda trappgångarna finns. Precis där lampetterna skymtar. Ingen annan kikade in där. Alla gick förbi. Trappgångarna löper ända härifrån, på utsidan av rotundan, förbi alla gallerierna på insidan och upp till bibliotekets översta våning. De är avstängda med varsin låst gallergrind.

Kikar man in i dörröppningen till vänster öppnar sig det här ljusinsläppet i glasbetong. Vackert.

Går man däremot uppför trappan rakt fram från vestibulen sett, kommer man in i den hisnande rotundan, 23 meter i takhöjd. Vitt, vitt, vitt, ljust, ljust, ljust med en bas av lärdom, fantasi och upptäckarlusta: böcker.

Ovanför golvnivå löper två gallerier åtskilda av boasering som klätts med tre olika sorters faner och med inlägg i formskuren mässing. Bakom gallerierna finns dörrar in till bokmagasinen.

Den fantastiska lampan som hänger från rotundans mitt, är av mässing och opalglas från Orrefors.

Lägg märke till de dubbla raderna romerska siffror! Fast bakom den märkliga urtavlan surrade och gick ett elektriskt verk.

Dricksfontän med krigare i södra facksalen, den som vetter mot Observatorielunden. Förstår inte varför jag kommer att tänka på ångpunk när jag ser den. Och ser ni att killen har fyra armar?

De fyra väggmålningarna i södra facksalen har motiv från visan Inga liten vallpiga och är utförda av Hilding Linnqvist. Vad jag förstår skulle alla fälten mellan fönstren fått väggmålningar, men penningarna räckte visst inte till.

Ljusgården mellan rotundans svängda yttervägg och flyglarnas fyrkantiga. En bortglömd rumslighet.

I västra flygelns facksal löper en balkong runt hela rummet. Upp till balkongen går spiraltrappor med förkromade räcken. Denna flygel tillkom senare och från början hade alltså stadsbiblioteket endast tre flyglar. Detta märks tydligt på den mer funktionalistiska interiören i västra flygeln.

Stockholms stadsbibliotek uppfördes efter ritningar av Gunnar Asplund 1927-28 med kompletteringar under början av 1930-talet. Byggnaden är ett ypperligt exempel på brytningstiden mellan tjugotalsklassicism och funktionalism.

Fakta från “Stockholms stadsbibliotek med tillhörande park - Vårdprogram 2012”. Här finns massor att läsa för den som vill veta mer om biblioteket.