Salsta slott – en titt inuti

Nils Bielke d.y. lät riva sin farfars slott i sin strävan att få en praktfull boning av allra senaste snitt. Skrytbygge skulle vi kanske kalla det idag. Hursom, farfarsborgen åkte av jäms med bottenvåningen och Nils junior anlitade (troligtvis) Nicodemus Tessin d.ä. för nybygget. Den arkitekt som slutförde slottet blev emellertid Mattias Spihler.

Det var många intressanta saker vi fick veta om Salsta slott, när vi besökte det igår. En visning kan stå och falla med guidens engagemang, men engagemanget lämnade definitivt intet övrigt att önska när, slottets nuvarande hyresgäst Arne Wiig förevisade “sin” pärla till barockslott.

Det blev många hänförda sus och glada skratt i gruppen när vi gick från rum till rum och fick veta det mesta som går att veta om det vackra Upplandsslottet. Det var också mycket intressant att få se de olika “tidslager” som slottets olika ägare lämnat efter sig. Från 1600-talets original via 1700-tal och empir till 1970-talsljusblått, eftersom slottet var bebott ända fram till 1977. 

Att det var kylslaget och grått utomhus gjorde inte ett dugg. Även om jacka på inomhus även det var rätt nödvändigt. Rummen värms inte upp mer än absolut nödvändigt för de känsliga materialens skull.

Nils Bielke d.y. själv håller i tavelform hov i Kungssalen, omgiven av fyra kungar på ädla hästar.

Musiksalongens originalgardiner från tidigt 1800-tal.

Blå salongen, grevinnans förmak, med gripar, svanar, sirliga springbrunnar och lättklädda damer.

Häpnadsväckande grisailletak. Senaste mode på sin tid.

Två trappor upp, i våningen som aldrig blev riktigt klar, mötte mig en gammal bekant; Christina Anna Banér, Nils farmor och dotter till Gustaf Axelsson Banér och Christina Sture från Djursholms slott. Hennes historia får jag berätta en annan gång.

I Riddarsalen på samma våning, finns de häpnadsväckande och unika stofftapeterna av läder med guldtryck. Just nu pågår en varsam konservering av de ovärderliga tapeterna.

I Isabellkammaren, som är klädd med sidendamast från golv till tak, berättade vår guide en spökhistoria.

Nils Bielke kom i onåd och satt, vad jag förstår, i husarrest i 20 år. Han benådades på sin ålders höst, men bitterheten gick inte riktigt ur. Detta märks både i kapellet, som är prytt med bittra bibelspråk, och på tavlan nedan. Men det jag tyckte var mest fascinerande i kapellet var den falska orgeln och de målade skuggorna på väggen.

Efter en lysande och initierad visning, väntade den varma vinterträdgården med afternoon tea och en stunds trevligt samspråk.

Salsta slott är synnerligen sevärt, och åker man dit ska man definitivt även gå på den guidade visningen. Miljön är storslagen och till och med toaletten är vacker!

Tack för besöket Statens Fastighetsverk och Wiig Antik & Evenemang AB!

Hör Arne Wiig själv berätta om slottet i Sveriges Radio P4 Uppland