Äntligen!
Äntligen har då den dag kommit som jag längtat så förtvivlat efter ända sen den sista oktober förra året. 107 dagar av mild förtvivlan över att komma ut i en svart säck när jag gått ut genom arbetsplatsens dörr.
Det är klart, under ett par veckor den sista tiden har jag från dag till dag kunnat skönja en ljusning vid horisonten. En ljusning som ökat för varje dag för att till slut – den 15 februari – övergå i fullt dagsljus. Solen är uppe när jobbet är slut. Himlen vara lovad! Jubel vad fröjd! Hurra!
Så - nu väntar jag bara på vårdagjämningen, då ljuset segrar helt över mörkret.
Ha en skön helg alla ljusälskande bloggvänner!
Jag FÖRSTÅR verkligen hur det känns. Härligt!! Här är klockan nu 1745 och det är fortfarande ljust. Solen har skickat livgivande ljus ända sedan tidigt i morse och fram till nu och en bra stund till.
SvaraRaderaSå bra vi mår av detta!!
Monet: Du vet att jag INTE ALLS är avundsjuk på er och ert ljuvliga Provence!
RaderaGrattis! Nu börjar vi fira ljuset och fortsätter så fram till midsommar...
SvaraRaderaSlottis: Man kan fira ljuset även efter midsommar, så det så. Man kan fira ljuset ända fram till den sista oktober!
RaderaNä...då får man i stället försöka förbereda sig att stå ut med mörkret.
RaderaJa ljuset har man verkligen längtat efter denna vinter! Det är lika underbart varje är, när man upptäcker att det återvänt - helt plötsligt :)
SvaraRaderaEfter en lång, mörk vinter börjar ljuset återvända även för oss i norra Sverige. För varje dag närmar vi oss tiden med fullt dagsljus. Dygnet om! Det ni! ;-)
SvaraRadera