Helene Schjerfbeck på Waldemarsudde
Jag åkte ut till Waldemarsudde i helgen, främst för att se min favoritmålarinna Helene Schjerfbeck. Utställningen avslutas den 24 februari, och vis av skadan vill jag inte se en utställning sista helgen. Det brukar kunna bli olidligt trångt.
Det var rätt mycket folk även den här gången, så jag stannade bara en halvtimme; jag ville se dukarna som hon vidrört.
När det gäller Helenes bilder skulle jag kunna sitta i tre timmar framför varenda hennes bild, insugen, orörlig, vilande. Men inte med fullt med folk som trampar och trampar. Då kan jag lika gärna sitta med en vältryckt bok.
Hennes bilder berör mig som inget annat. Längst in i innersta livsnerven. Färgval, motiv, vinklar, ljus, budskap.
Men jag ville som sagt se dukarna hon vidrört.
32 år sedan jag såg henne första gången.
När jag ändå var på plats, passade jag på att springa upp och hälsa på Prins Eugens Molnet, som jag brukar.
Utanför for snön horisontellt.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.