Medelhavsluft

Man hade sagt mig att mandelträden blommade i Edvard Anderssons växthus, och hur skulle jag kunna missa en sådan vitamininjektion i bister vintertid?

Och det stämde – i viss mån. Mandelträden hade snudd på redan blommat ut och drällt sina skira blomblad på marken. Sakta dalande blomblad, likt sommarsnö i ljuvlig värme. Den enda jag kan fördra.

Men…

Det var mycket annat som var igång och blommade i detta vidunderliga växthus i denna den sista av vintermånader; Dvärgpersika.

En Jättesparris.

Fuchsia. Vilka färger! Jag lovar, ingen blixt och ingen förstärkning i Photoshop! Den såg ut så här.

När vi kommit in genom ytterdörrarna, bylsat av oss vantar och halsdukar och öppnade dörrarna in till själva växthuset var det faktiskt nästan så jag brast i gråt. Denna luft, ljuset, luftfuktigheten och sist men inte minst; doften. Den typiska medelhavsdoften som jag knappast kan kalla annat än balsamisk. Nu gällde det att njuta i fulla drag.

Vilken fröjd med alla dessa färger. Och allt det gröna som jag längtar efter så förtvivlat så här års. 

Och ute såg det ut så här.

Så om jag bara kunde, skulle jag göra som ett av träden i växthuset; gå i ide.