Kyrkan i Vanadislunden
Det finns ytterligare en byggnad, förutom den väldiga vattenreservoaren, i Vanadislunden i Stockholm som bidrar till att göra platsen så speciell.
Uppenbarligen var det senaste mode med engelska kyrkor vid förra sekelskiftet, för den lilla Stefanskyrkan som står i den södra änden av lunden, har även den iklätt sig den stassen.
Just den här lilla kyrkan byggdes 1901–04, invigdes på Kristi Himmelsfärdsdag 1904, och det var arkitekt Carl Möller som gav den dess form.
Det lustiga med Carl Möller är att det var han som byggde om min gamla institution, Villa Lusthusporten på Djurgården, då korkhandlaren Hjalmar Wicander, gemenligen kallad Korkwicander köpte den efter Stockholmsutställningen 1897. Kanske man till och med kan ana vissa likheter mellan byggnaderna…
Innan Stefanskyrkan byggdes stod det i hörnet Frejgatan – Thulegatan ett litet mindre gudligt trähus, som Sällskapet för främjande av kyrklig själavård hade låtit uppföra för att de fattiga och elända i den uppväxande stadsdelen Sibirien inte skulle ha så långt till gudstjänst.
När Sankt Stefan stod klar, vecklade man helt sonika ihop det ursprungliga lilla kapellet och flyttade det till Aspudden. Där står det nu och sticker upp sitt torn i näshöjd för dem som far förbi på Essingeleden.
Högst upp på södergaveln på Stefanskyrkan sitter ett krucifix utfört av skulptören Carl Eldh och vart och ett av tornets fyra hörn pryds av de fyra evangelisternas symboler. På bilden ovan är det evangelisten Markus som lejon som tittar ner.
Sankt Stefan vilar på en grund av granit och dess väggar är klädda med tuktad närkessandsten. På tornet, ovanför huvudingången, sitter en relief av pelikanen som matar sina ungar med sitt eget blod. En nutida, kanske inte riktigt lika självuppoffrande, jågel har placerat sitt bo på pelikanens skuldra.
Någon sorts arbete pågick invid kyrkan, jag lyckades inte riktigt utröna vad.
En bit upp i den gröna backen på Vanadis höjder fick jag en fin översikt över den lilla kyrkan. I fonden syns Kungsgatstornen och lite till vänster, bakom träden, skymtar Johannes kyrka till vars församling Sankt Stefan hör. Johannes som, även den, har samme arkitekt. Carl Möller.
Förtjusande liten kyrka. Det enda som fattades var att Miss Marple beskäftigt kom utstolpande ur dörren.
Den ser rätt osvensk ut - jag har aldrig varit inne i den, är innanmätet lika osvenskt?
SvaraRaderaDet stora fönstret får mig att tänka på forna tiders centralstationer.
Margaretha
em: Naturligtvis var jag och ryckte i dörren och - naturligtvis - var det stängt. Jag tycks alltid ha en förblånad otur när det gäller att komma in i kyrkor. Den här lilla kyrkan lär ska vara tämligen ren och avskalad inuti. Den har byggts om interiört ett antal gånger vad jag kunnat förstå, men renheten och enkelheten har man bevarat. Man ville inte vara för "flådig" i det fattiga Sibirien.
SvaraRaderaKyrkan är omisskännligt engelsk...
Så vackert, värt ett besök.
SvaraRadera