Bobergs Uppenbarelsekyrka

Mina upptäcktfärder i jakten på arkitekten Ferdinand Bobergs byggnader fortsätter, och den här kylslagna och blåsiga påskaftonen gick färden till Saltsjöbaden och Uppenbarelsekyrkan där.

På sin 50-årsdag fick Boberg uppdraget att rita en kyrka åt bankdirektören Knut Agathon Wallenberg, mannen som 1889 förvärvat 1000 hektar mark öster om Stockholm för att där bygga ett rekreationssamhälle för “arbetsamme stockholmare”. Saltsjöbaden.

Redan fem år tidigare hade Boberg börjat skissa på en kyrka till klippan vid Neglingeviken men först 1910 blir uppdraget av.

Boberg fick helt fria händer att utforma Wallenbergs kyrka, det enda kravet som fanns var att kyrkan skulle stå klar till byggherrens 60-årsdag 1913 och att där skulle finnas ett gravkor till honom och hans hustru Alice.

Ferdinand Boberg kontaktade professorn, sedermera ärkebiskopen S… Natan Söderblom och docenten i konsthistoria Johnny Roosval, för att av dem få hjälp med de konstnärliga och religiösa delarna av kyrkans utsmyckning.

Söderbloms tankar om Guds uppenbarelse fick bli ledande för byggnadens inre utformning och gav också kyrkan dess namn.

Återigen fick Boberg visa sin mångsidighet som både konstnär och arkitekt; till kyrkan skapade han inte bara själva ritningen utan också flera inredningsföremål som smide, reliefer, lampor, kyrksilver och textilier, däribland två mässhakar. Vilken människa!

Kyrkan är byggd av brunrött tegel från Höganäs och det var Bobergs vilja att den liksom skulle växa upp ur själva klippan den är byggd på.

Och när jag smyger runt kyrkan i snålblåsten, kan jag inte annat än ge honom rätt. Kyrkan växer verkligen upp ur berget. Bryter markytan och reser sig, till en början mullrande men mot slutet alltmer likt basunstötar, rakt upp mot skyn.

Till inredningsarbetet knöt han till sig flera namnkunniga konstnärer, bland andra Carl Milles och målaren Olle Hjortzberg, som för övrigt bodde alldeles intill. Från början var tanken att Carl Larsson skulle gjort målningarna, men Boberg blev inte nöjd med Larssons skisser, utan valde istället Hjortzberg som också gjort kormålningarna i Engelbrektskyrkan.

Milles utformade, under en hel del våndor – Boberg var en bestämd herre som visste vad han ville – de mäktiga kyrkportarna i brons på västfasaden.

Den vänstra dörrhalvan föreställande människans olycka och elände och den högra glädjen och trösten.

Och ja, det är någon som pekar finger på handtaget. Det känns märkligt nog inte särskilt välkomnande… -Du där!

Carl Milles gjorde också de två flankerande änglahuvudena på varsin sida om porten.

Västfasaden pryds också, det är de små “knottarna” som sticker ut bland teglet ovan, av stjärnbilder ur zoodiaken.

Innan vi åkte hit, hade vi noggrant kollat församlingens hemsida så att kyrkan skulle vara öppen, och inte kunnat utläsa annat än att den skulle vara tillgänglig mellan 9.30 och 16.30. Dessutom skulle påskmässa firas klockan 23.

Att få se kyrkan inuti – den är känd för sin ljusbehandling, sina frescomålningar och sitt vita altare av cararramarmor – stod väldigt högt på min önskelista, men när vi kom fram var (Du där!) portarna låsta.

Ett litet barn som skuttade på kyrkbacken sa –Fråga pappa! Han är präst. Han sitter där borta!

Vi frågade pappa prästen.

-Nej, sa han. Kyrkan är stängd idag, för Jesus är död.

Det blir till att åka hit igen en annan dag, då Jesus lever igen. Jag har hört att han ska återuppstå imorgon.

Fakta från
Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden av Kersti Lilja
Ferdinand Boberg – Arkitekten som konstnär av Ulf Sörenson