Dannemora gruvor


Dannemora gruvor, dagbrottet "Storrymningen" omkring 1780-1800. Akvarellerad pennteckning av Elias Martin.

I mitt barndomshem har alltid funnits sju tavlor med gamla gruvor på. Fyra stora tavlor och tre små. Tavlorna är ett arv efter morfar, bergsingenjören, och jag har alltid tyckt att det varit spännande att titta på dem. Se de svindlande djupen, de små människorna, det hårda berget, hissar, gruvlavar och lyftanordningar.

Motivet ovan är ett av dem och de andra går i samma stil. Därför har det länge varit en dröm att besöka just Dannemora gruvor, och härom veckan fick jag en möjlighet.

Det var med stort intresse men på svindeldarriga ben jag spetade runt bland gruvhålen.




"Det första säkra dokumentet om malmbrytning vid Dannemora är från 1481, då Sten Sture d.ä. tilldelade ärkebiskop Jakob Ulfsson en fjärdedel av ett silverberg. År 1532 fick Joachim Piper privilegier av Gustav Vasa att bryta järnmalm i Dannemora som då hörde till Vasaättens gods Örbyhus. År 1545 bildade Gustav Vasa ett bolag och utländsk arbetskraft kallades in för att bryta malmen. Denna smältes då i hyttor vid Dannemora, Österbybruk och Vattholma.




Staten ägde Dannemora ännu under 1600-talet och bruken måste ha privilegier för att få bryta malmen här. Först 1723 befästes brukens äganderätt och deras andelar i gruvorna fastställdes 1775. Ett trettiotal järnbruk fick sin malm från Dannemora. Gruvorna består av Södra, Mellersta och Norra fälten.








Storrymningen är ett av de största dagbrott som brutits från ytan och ner genom tillmakning. (Eldning på berget). Dannemoramalmen innehåller ca 50 procent järn och är nästan fri från fosfor och svavel. Detta gav högsta kvalitet på det järn som framställdes.





Gruvlandskapet förändrades ständigt allteftersom brytningen fortskred och tekniken förbättrades. I området fanns tidigare ca 80 dagbrott varav ett fyrtiotal finns kvar.






Av gruvlavarna återstår i dag endast det 72 meter höga betongtornet från 1952 och Nordschaktslaven i trä från 1916. Vid Södra fältet står den stenbyggnad som inrymde Sveriges första ”ångmaskin” redan på 1720-talet. (Mårten Triewalds eld- och luftmaskin). Den användes för att driva gruvans vattenpumpar. Maskinen togs dock snart ur drift.



I modern tid har brytningen skett uteslutande under jord och centralschaktet sträcker sig 620 meter ner i berget. Mycket malm fraktades på järnväg till Hargshamn för export. Även svenska järnverk som Oxelösund har använt Dannemoramalmen.

Brytningen upphörde 1992 i och med att dåvarande ägaren SSAB lade ner driften."

(Faktatext från informationsskylt vid gruvan)




Läs mer om Dannemora gruvor

Elias Martins tavla och flygbilden över Storrymningen kommer från Wikimedia Commons.

Kommentarer

  1. Dit åker vi nästa gång. Även om vi hamnar i Askersund.

    SvaraRadera
  2. Jag lider normalt inte av svindel men även jag får "svindeldarriga" ben av dessa gruvhål. Kombinationen brant, mörk och bottenlös är något som jag inte lyckas förtränga. Trots det har jag besökt Dannemora flera gånger och det är lika spännande varje gång :)

    SvaraRadera
  3. Mira, jeg elsker, elsker, elsker dine billeder! De giver næring til en træt, gammel dansk sjæl ;O)

    SvaraRadera
  4. Ninna: Jag har samlat på mig en massa litteratur om Upplandsgruvorna och en karta över sevärda gruvor och bruk. Ja - dit reser vi nästa gång!

    Scribo: Brant, mörkt och bottenlöst är verligen rätta orden för de här gruvorna. Det lär också finnas permafrost en bit ner har jag läst mig till på flera ställen. Men spännande är det!!!

    Aputsiaq: Det är nästan så jag rodnar, Mette. Men om jag med mina bilder kan glädja "en træt, gammel dansk sjæl", så gör jag det så gärna! :-)

    SvaraRadera
  5. Det är någonting skrämmande och fascinerande med dessa portar till underjorden. Jag var i Pershyttan i somras (utan kamera) och glodde hålen, lyssnade till akustiken och svalkade mig vid bäcken.
    Det finns mycket gömt i gruvhålen i Bergslagen. Hu.

    SvaraRadera
  6. Skaffaren: Det är väl just därför! Portar till underjorden. Och för att vi inte vet vad som skulle kunna dölja sig där nere. Och för att vi skulle kunna - falla i...

    SvaraRadera
  7. Inte bara en "traet , gammel dansk själ" även en gammal västgöta dito!
    Å, så gott det var att komma tillbaka efter " sommaruppehåll" och knappa in på din blogg och bara njuta! Glad eftrsommar på dig!

    SvaraRadera
  8. Lisette: Nu blir jag så där glad igen!!! Det är dessutom roligt att ha dig tillbaka! Och så hoppas vi att "eftersommaren" tänker efter (!) och blir så där riktigt trivsam som jag vet att den kan vara!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg