Skagerack möter Kattegatt

Visserligen har vi inte haft så där särdeles bra väder under vår resa, men vi har ändå undrat var alla semesterfirande människor varit. Tämligen tomt både på vägar och campingplatser.

Men när vi kom hit till Grenen norr om Skagen fick vi nog svaret på vår fråga. Här var de!

-Kom tillbaka om 14 dar! sa de på campingen när vi kom dit, och en strid ström av bilar körde längs den smala vägen upp till Danmarks nordostligaste udde.

I sand och pinande vind stretade vi, likt alla andra, ut för att få se Skagerack versus Kattegatt längst där ute.

Och sant. Där pågick brottning. Eller om det var vattenlek av det våldsammare slaget. Vattnet gläfste, morrade, sjöd och skvätte.

Jag gick så långt ut jag vågade. För någon minut var jag den längst norrut belägna människan i hela Danmark. Sen började sanden skrida under mina fötter och det kändes obehagligt att stå kvar.

För det är så den gör, sanden. Den vandrar och vandrar med vattnets och vindens hjälp och odden växer cirka 10 meter per år åt nordost.

Saltstänkta och blöta om våra fötter traskade vi tillbaka längs motsatta stranden.

Rakt ut i det berömda ljuset.

På kvällen, i den lågt stående solen, rasade fortfarande de två haven om herraväldet.

De håller nog på fortfarande…