Brunnsviken - mellan Bergianska och Ålkistan



Det går att gå runt hela Brunnsviken. I stort sett utefter stranden hela tiden, och jag tänker att jag ska göra det. Bara inte hela sträckan på en gång. Den här gången traskade jag mellan Bergianska trädgården och Ålkistan. Jag har en känsla av att det finns mycket intressant att se längs Brunnsvikens stränder.



Två stycken stora villor med snickarglädje ligger utefter den här sträckan. Jag undrar vem som har förmånen att bo där? Sjöutsikt och solnedgång åt ena hållet och E18 och Roslagsbanan i ryggen. Jag skulle inte bry mej - det kan jag säga...




Jag anar en bedagad skönhet under de mossiga pressarna. Månne någon tar sej an henne, polerar och rustar och låter henne skina i all sin glans? För lustfärder på Brunnsviken.




Grönt! Visste ni att av alla färger som finns, så kan människans öga skilja ut flest gröna nyanser. En överlevnadsstrategi. Vi var tvungna - i tidernas begynnelse - att kunna skilja på ätbart och giftigt. Den förmågan sitter kvar...




Den smala farleden från Ålkistans kanal ut i Brunnsviken - och alla små båtklubbarna.




En gång ångbåtsbrygga? Nu avspärrad och tillträde rekommenderas inte.




När jag Googlade efter texten till Evert Taubes visa Första torpet, hittade jag det här YouTube-klippet. Och på så sätt får jag både texten, melodin och Hootenanny Singers. Min barndoms idoler. Förr har jag alltid skämts en smula för att jag tyckt om dem. Det tänker jag inte göra längre. De var bra!

Kommentarer

  1. Mira,
    Så vackert! Visst är det fantastiskt med så mycken idyll inpå en storstad. Jag kommer att tänka på alla gamla böcker där grosshandlare, bryggare och slikt folk byggde pampiga gårdar utanför - det som då var utanför - Stockholm. Ska se om jag hittar någon av de böcker jag tänker på - en byggde i Danderyd tror jag.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Nä, varför ska man skämmas.Tänk alla gamla folkparker dit man åkte
    för att lyssna. Fast jag undrar vad dom egentligen sjöng på den här "rockvideon"...

    SvaraRadera
  3. Mycket finstämda bilder som väcker tankar.

    SvaraRadera
  4. em:Ja, det var just den känslan jag var ute efter när jag letade Första torpet. Och min och Ninnas farmors far var just en sån där byggare som flyttade utanför stadens hank och stör och började bygga villor... Det vore väldigt spännande att se om du hittade någon av de där böckerna...

    Ninna: och skosnören och livremmar...

    Staffan H: Just den här lite ödsliga melankolin älskar jag. Tomt - vid sidan av - kanske bortglömt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg