Boberg ställde klockan
Nästa anhalt på min söndagsutflykt var gasklockorna i Hjorthagen, ett stenkast från Stora Skuggan. Många gånger har jag åkt förbi där på väg till Lidingö eller Värtahamnen, men aldrig givit mej tid att stanna till och titta. Jag är barnsligt förtjust i allt som har med gammal teknik att göra, så nu fick det vara dags.
Som jag misstänkt, så var det omöjligt att ta sej in på området, så jag fick smyga runt och sticka ut objektivet så gott det gick. Dessutom begick jag tydligen något lagbrott, för där satt skyltar om att det var förbjudet att fotografera, avbilda, beskriva eller mäta upp skyddsobjekt. Om det är förbjudet att beskriva skyddsobjekt, så är väl i allsin dar hela det här inlägget ett lagbrott... Nå, jag tar det med ro.
I vilket fall som helst så var det Ferdinand Bobergs vackra gasklockor som var mitt mål och inte något skyddsobjekt. Behovet av gas ökade stort i Stockholm i slutet av 1800-talet, så dåvarande gasverket beslöt att bygga fyra gasklockor i Hjorthagen. Arkitektuppdraget gick till den unge Ferdinand Boberg, men bara två av de fyra blev uppförda.
Gasklocka 1 rymmer 38 000 kubikmeter gas och blev klar 1893 och gasklocka 2 rymmer 65 000 kubikmeter och stod klar 1900. Ettan togs ur bruk på 60-talet och tvåan så sent som 1992. Klockorna, som stod inne i tegelbyggnaderna, var av s.k. våtgastyp och byggda enligt teleskopprincipen, d.v.s klockorna vilar på vatten och när gasen fylls på dras teleskopet isär och vatten fylls på i lyftfickorna. När gasmängden minskar skjuts lyften ihop igen . Vattenbädden gör så att ingen gas läcker ut.
Förbjudet att luta sig in!
Byggnaderna, som är av tegel från Haga tegelbruk utanför Enköping, är storslagna och detaljrika. Och tämligen Bobergska...
Byggnaderna är numer helt tomma, och tittar man noga kan man se fönstren på andra sidan. Om jag ändå hade kunnat få komma in...
Det ska byggas flera bostäder i området mellan klockorna och nationalstadsparken. 5000 lägenheter har jag hört sägas. Det här verkar dock hyresledigt för tillfället...
(Gasfakta: Wikipedia och Stockholms stadsarkiv)
Som jag misstänkt, så var det omöjligt att ta sej in på området, så jag fick smyga runt och sticka ut objektivet så gott det gick. Dessutom begick jag tydligen något lagbrott, för där satt skyltar om att det var förbjudet att fotografera, avbilda, beskriva eller mäta upp skyddsobjekt. Om det är förbjudet att beskriva skyddsobjekt, så är väl i allsin dar hela det här inlägget ett lagbrott... Nå, jag tar det med ro.
I vilket fall som helst så var det Ferdinand Bobergs vackra gasklockor som var mitt mål och inte något skyddsobjekt. Behovet av gas ökade stort i Stockholm i slutet av 1800-talet, så dåvarande gasverket beslöt att bygga fyra gasklockor i Hjorthagen. Arkitektuppdraget gick till den unge Ferdinand Boberg, men bara två av de fyra blev uppförda.
Gasklocka 1 rymmer 38 000 kubikmeter gas och blev klar 1893 och gasklocka 2 rymmer 65 000 kubikmeter och stod klar 1900. Ettan togs ur bruk på 60-talet och tvåan så sent som 1992. Klockorna, som stod inne i tegelbyggnaderna, var av s.k. våtgastyp och byggda enligt teleskopprincipen, d.v.s klockorna vilar på vatten och när gasen fylls på dras teleskopet isär och vatten fylls på i lyftfickorna. När gasmängden minskar skjuts lyften ihop igen . Vattenbädden gör så att ingen gas läcker ut.
Förbjudet att luta sig in!
Byggnaderna, som är av tegel från Haga tegelbruk utanför Enköping, är storslagna och detaljrika. Och tämligen Bobergska...
Byggnaderna är numer helt tomma, och tittar man noga kan man se fönstren på andra sidan. Om jag ändå hade kunnat få komma in...
Det ska byggas flera bostäder i området mellan klockorna och nationalstadsparken. 5000 lägenheter har jag hört sägas. Det här verkar dock hyresledigt för tillfället...
(Gasfakta: Wikipedia och Stockholms stadsarkiv)
Kommentarer
Skicka en kommentar
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.