Olidans vattenkraftverk - turbinhallen



Så har då en dröm gått i uppfyllelse.

Jag har fått se Olidans vattenkraftverk i Trollhättan från insidan.
Olidan som vi besökte i slutet av april i år.

Det vi ser här ovan är intagsstationen med bräddavloppet.




Om något skulle gå fel, stängs stora portar framför intagen. För att undvika svallvågor i kanalen är en hisnande djup tunnel sprängd i berget dit vattnet kan ta vägen.





Kraftverket från intagsbyggnaden. Vår guide berättade att kraftverket under andra världskriget täcktes med säckväv och att små granar placerades ovanpå. Allt för att förvilla eventella fientliga flygplan. Sedan bevakades det hela från balkongerna på bilden nedan och från Kopparklinten tvärs över älven.



Ett par branta trappor leder ner till turbinhallen, och redan när vi stod utanför kunde vi ana vibrationerna från det framrusande vattnet där inne. När vi sedan kom in blev dånet påtagligt. Ett ljud som både hördes och kändes. 950 kubikmeter vatten per sekund passerar turbinerna. Fundera på den siffran nästa gång du tappar upp vatten i badkaret eller står i duschen...





Varje turbin har sin egen sprängda tunnel genom berget och sitt eget avlopp. Tretton tunnlar med en fallhöjd på 32 meter. Vilket beundransvärt arbete som utfördes här en gång i tiden.




Att komma in i den stora turbinhallen med de tretton turbinerna var som att stiga in i en kyrka. Ljuset, ljudet, kraftfullheten, mäktigheten. Och jag kände mig också ungefär lika andäktig.






Vi kom in via den balkong som byggdes för kungen när han skulle inviga Olidan. Lite från ovan. Han lär inte ska ha velat beblanda sig med arbetarna på golvnivå.







Här är den ena av de två inspektionsöppningar som finns vid varje turbin, den längs till höger på bilden nedan. Turbinerna är av dubbel francistyp med horisontell axel.



Dessa välbultade gröna kroppar är alltså helt fyllda med framrusande vatten. Fast alla turbiner är inte i drift. Endast tio av 13 används och idag var inte ens så många igång. Behovet av el är inte lika stort en varm sommardag som en kall vinter.




Alla generatorer kommer från Allmänna Svenska Elektriska AB i Västerås, ASEA och turbinerna kommer från Nydqvist & Holm AB i Trollhättan, NOHAB.





Runt väggarna och turbinernas bakkanter finns detta vackra kakel i blått och grönt. Även en maskinhall smyckades, då för hundra år sedan.



Idag manövreras stationen från Bispgården i Jämtland, vilket i och för sig känns en smula märkligt, så dessa mätinstrument har slocknat för alltid.









Mitt i turbinhallen stod dessa smågeneratorer som användes innan de stora satts i drift.



Golvet. Alla dessa kakelplattor i rött och vitt. Makalöst.





Jag skulle bra gärna ha velat få en mer ingående teknisk beskrivning av turbiner och generatorer. Jag ville peka och fråga. Som ett vetgirigt barn. -Vad är det här? -Vad gör den här? En hel del begriper jag, men långt ifrån allt.

Vi hade en utmärkt duktig guide - somliga verkar vara födda till det - men hon beklagade själv att hon inte satt inne med alla tekniska detaljer.

Men kanske, kanske jag kan få en specialvisning någon gång?!




I mina ögon är detta skönhet. Tekniska uppfinningar i kombination med naturens - för tillfället tämjda - urkrafter.





Längst bort i turbinhallen stod några bastantare doningar som kunde prestera mer. De sist utbyggda turbinerna. De åtta turbiner som först byggdes var otillräckliga redan då de invigdes. Idag finns här 13.





Denna turbin och dess generator var igång. Axeln snurrade. Allt vibrerade. Urstyrka.







När vår lilla grupp släpptes ut från hallen och visningen var över, tumlade jag ut helt tagen. Detta var en upplevelse så stor att jag märker att jag fortfarande har svårt att sätta ord på den.

Vår duktiga guide såg detta, tog mig åt sidan och sa -Vänta lite så ska jag skicka iväg de andra, så går vi in en stund till!

Tack Karin!




Så fortfarande iförd gul hjälm vimlade jag omkring ytterligare en stund i turbinhallen och tog ännu fler bilder. Syster Ninna passade på med kameran, och det var väl kanske inte så här jag hade tänkt att presentera mig själv på min blogg. Men är man nörd så är man.

Feel the Force!

Kommentarer

  1. Exponenter för levande kraft i olika former är väldigt tilltalande och spännande på något sätt.

    SvaraRadera
  2. Staffan H: Förklara det, den som kan...

    SvaraRadera
  3. Olidan är en mäktig upplevelse. Den svenska kraftindustrins vagga.

    SvaraRadera
  4. Henrik von Klopp: Kul att du tittade in. Olidan är snudd på obeskrivligt i sin kraftfulla skönhet.

    SvaraRadera
  5. Johan Hedbrant7 juni 2014 kl. 21:31

    Grattis till en lärorik och fantastisk berättelse i ord och bild om en milstolpe i svensk teknikhistoria!

    Bilderna av planschen på kraftverket i genomskärning gjorde turen från vattenintagen till generatorhallen inte bara vacker och andäktig utan även tekniskt begriplig.

    Även Dina andra besök i Trollhättans teknikhistoriska miljöer var mycket bra!

    Stort tack! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack själv Johan, för att du hittade hit och för att du tog dig tid att skriva en kommentar.

      Radera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg