Fjällgatan, Mäster Mikaels gata och Stentolvan



Från yttersta, östraste snutten av Högbergsgatan slank jag genom ett plank och där hade jag den... Mäster Mikaels gata som förr hette Fjällgatan.

Fjällgatan som klövs mitt itu när schaktet för Renstiernas gata sprängdes.

Fjällgatan dit morfar flyttade som barn 1888.






Det kändes stort att gå här bland de här gamla husen. Veta att här har morfar bott och lekt som barn. Se utsikten som han såg. Stockholm mot norr, men med så oändligt mycket mer som vuxit upp och byggts sedan dess. Och rivits.





Längst ut mot Renstiernas gata stod huset. På den gamla bilden underst kan man skymta det som en hög gavel med en skorsten. Morfars hus.

Huset hette Fjällgatan 12 B, men kallades Stentolvan, till skillnad från det lilla 12 A som följdaktligen kallades Trätolvan. Båda revs när Hantverksinstitutet byggdes på 1940-talet.





Kvar finns nu bara en tämligen torftig park framför Hantverksinstitutet och i öster går Albert Engströms trappor ner mot Renstiernas gata.



Så här skriver morfar:

"Jag bodde i samma hus som Albert Engström vid ungefär samma tid, fast jag har inget minne av honom. Jag hade samma utsikt som han. Även han bodde på nedre botten.

Han skriver i Strix därom: 'Jag har flyttat mina penater till Söder, till Stockholms finaste våning! Ovanstående synnerligen välgjorda teckning föreställer en utsikt från ett av mina många fönster. Jag lever så att säga i min miljö. Teckningen är gjord en morgon kl. 7, då kolingen och hans släkt koka kaffe till sina morgongökar. De små älskliga barnen, som kasta sten på dynamitkurarna, äro Bobbans broders sonsöner. - - Från mitt arbetsrum ser jag slottet och hela inloppet till denna utmärkta stad. Jag har mycket nöje av ångbåtarna, som passera och tjuta med sina ånghvisslor. . . '

Från vårt köksfönster åt gården - åt söder - hade vi just den av Albert Engström ritade utsikten ut över Kolingens och Bobbans pittoreska kåkar. Över berget, där dynamitkurarna stod, syntes det långa plank, som begränsade Stigbergsgatan. I vänstra hörnet av teckningen skymtar Renstjemasbacken, där vi åkte kälke på vintrarna. Där bodde en skräddare, som i ett fönster åt gatan hade en pappskylt, hvarpå lästes i stora otympliga bokstäver SkREbbaRE. Vi läste till en början S.k. Reddare och tänkte väl på någon av de gamla sjöbussar, som slagit sig till ro häruppe i de fria utsikternas Stockholm. Men brukade man annonsera om "livräddning"?

Läs mer



Och så här skriver Albert Engström:

"Ett år bodde jag på Söder i Stockholm - Fjällgatan 12 B, alldeles över stadsgårdstrapporna, hörnet av Renstiernasgatan, en av dessa mystiska södergator, som börjar, man vet ej var, och slutar bland stenbrott och andra brott. Varje morgon då jag inte sov, hade jag tillfälle att se mina skötebarn tåga förbi till Stadsgården. Jag såg hur gatläggningsarbetarna, huttrande i vinterkylan, kilade nerför trapporna för att få sig morgonnubben när klockan slog åtta…"




Morfar skriver vidare...

"Från Kråkslottet vid Stocksund flyttade vi hösten 1888 till Stockholm. Jag tycker verkligen det är skralt med mitt minne. Faktiskt har jag ingen som helst hågkomst av själva flyttningen in till Stockholm, som dock borde ha varit något för en sjuårig landspojke ganska omvälvande.

Inte heller minns jag längre våra rum i gamla 12:an Fjällgatan, där vi bodde. Jag minns bara den underbara utsikt vi hade ut över Stockholms ström med dess vimmel av båtar, dess ständigt skiftande skådespel, de olika aspekter, som de olika belysningarna åstadkom. Vi bodde på nedre botten till vänster, men vi hade fin utsikt i alla fall, ty huset låg högt och dominerande. Ville vi se ändå finare ut över Strömmen, så kunde vi förfoga oss upp till högsta våningen. Däruppe var underbart. Vi såg Djurgårdens höjder och Kastellholmens bergknalle med det tegelröda kastellet.



Jag har några svaga minnesbilder kvar av husets exteriör. Huset är rivet sedan många år. Nu är där uppe på Fjällgatan alldeles omgjort. Katarinavägen, som för spårvagnen upp till Söder i denna del, har ju kommit till, och den branta Renstjernagatsbacken har helt försvunnit. Nu ligger Handtverksmuseet där uppe.

Rummen hade visst mörka, tråkiga tapeter, och det fuktade åtminstone i ett av rummen. Det var nog ingen hälsosam bostad. Troligen lade jag där grunden till den svåra lungkatarr, som jag fick dragas med i flera år och som först dr Klingvall, som bodde på Götgatan, till sist lyckades få bukt med.

Det var sålunda ingen vidare trevlig bostad, som vi fick den första tiden i Stockholm."



Även Per Anders Fogelström skriver om Stentolvan:

"Låga hus, de flesta av trä, kantade den kullerstensbelagda Fjällgatan. Gaslyktorna sträckte ut armar av järn, bageriet i tian lockade med två glänsande guldkringlor. Över hustak och plank reste kraftiga träd sina svarta, knotiga stammar och kronornas risiga tuschmönster.

Ena sidan av gatan hade stentrottoar och det tycktes bebyggarna som om den gav hela trakten ett ökat socialt anseende. Slaskdagar när sörjan rann nedför svängen mot Renstjärnasbacken kunde man gå nästan torrskodd på de skyddande stenarna.

Där nere, sedan gatan tagit en mjuk kurva efter bergskanten, öppnade sig plötsligt en vid utsikt över vatten och stad. Det var bara kiosken vid Söderbergs trappor, förgyllda hönsburen, som stod i vägen.

Men här tog också idyllen plötsligt slut. Intill den låga röda Trätolvan reste sig ett nytt hyreshus som en väldig jätte över skocken av dvärgar. Det var Stentolvan, 12 B, hörnhuset till en planerad bred gata som skulle ersätta den knaggliga och krokiga Renstjärnasbacken.

Hyreshuset var en ny tids utsände spanare, en budbärare som meddelade att idyllen var dödsdömd. Men spanaren var långt före sin tid och inga nya hus skulle komma att sluta an till de väntande brandgavlarna."

Barn av sin stad. Kapitlet Gömstället.

De gamla bilderna kommer dels från morfars samlingar, dels från Södermalm i tid och rum. På deras eminenta sida kan man också se den Engströmteckning som morfar hänvisar till.



På Mäster Mikaels gata ligger numer en liten förskola som bär samma namn. Inte så lyckat kanske, när man betänker att Mäster Mikael var en bödel som själv blev halshuggen för dråp... Men - jaja - det är länge sedan.


Kommentarer

  1. Jag jobbade i något år på Mäster Mikaels gata men visste inte att det var en fortsättning på Fjällgatan. Fascinerande kvarter, som jag aldrig missade att visa alla som kom till Stockholm på besök.

    SvaraRadera
  2. Jorge: Visst är det fint här! Jag måste erkänna att innan jag läste morfars memoarer visste inte heller jag att det varit samma gata. Trots att jag rimligen borde läst om det mycket tidigare i Per Anders Fogelströms "Stad-serie". Och trots att jag bott alldeles i närheten...

    SvaraRadera
  3. Jag bodde på Mäster M. (7) från 1963 tills jag skilde mig ca 1972. Sonen Patrick o familj bor där nu. Han föddes faktiskt i huset 1964 innan vi hade ens fått vatten o avlopp.
    Jag gifte mig i Katarina kyrkan December 1963.
    Idag driver Patrick restaurangen Babajan på Kat Ban 75. Jag lagar luncherna.
    mvh
    /jan murray

    SvaraRadera
  4. Jan Murray: Hej! Kul att du hittade hit! I våra dagar måste Mäster M ha tett sig som ett paradis för en unge att växa upp på. Annat var det nog förr med branta backar och slaskiga gränder. Fast det är klart... Utan vatten och avlopp. Murray... Du har inte haft något med gamla ärevördiga Radio Klara (i Götgatsbacken) att göra?

    SvaraRadera
  5. Radio Klara? Var det de som sände på 88 mH. Innan det blev officiell närradio. 70-talet nån gång. Var inte med. Men det finns en del svenska Murrays - själv är jag engelsman - Rikard t.ex Stockholmspartiet.
    Sökte upp Mäster Mikael för att skicka bilder till en polare som bodde hos oss ca 1966 - han bor nu i Khatmandu sedan 1975.
    Under åren har en hel del musiker bott eller vistats i huset. Tom Paley, Boz Scaggs, Donovan, Van Morrison, John Sebastian, t.ex för att inte tala om alla svenska band fr 60_talet. Shanes, Ola och Janglers etc. Min fru skrev i Bild Journalen, IdolNytt och senare Expressen. Hon dog för några år sen.

    SvaraRadera
  6. Jan Murray: Ja, Rikard måste det ha varit. Stockholmspartiet fanns med under Radio Klaras hatt. Visst, vi sände på 88 mH. 1979 tror jag vi började, i Klarakvarteren först. Därav namnet.

    Det verkar vara ett riktigt musikerhus, din nr 7. Tänk om väggarna kunde berätta. Eller rent av sjunga... Spännande!

    SvaraRadera
  7. Mäster Mikaelsgata 7 är ute på bostadsbytesmarknaden.
    Har man 2 bra lägenheter till hands kan flytta in till en unik pårla i Stockholms historiska kvarter.
    Just saying

    SvaraRadera
  8. Jag bodde på mästermikaelsgatan 6 från 1947 till 1958 flyttade då till Saltsjö Duvnäs, vad blev det av er som bodde där

    SvaraRadera
  9. Glömd
    E glömde mitt namn hette då Gertrud Hyde’n

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg