Utrotningshotade samlarobjekt?
Det är lika bra att erkänna. Även jag har en samlarådra. Jag samlar på... askkoppar. Det var lite enklare förut när jag rökte, då hade jag i alla fall användning för pottorna. Idag står de bara i fösterkarmen och samlar damm. De har heller inte blivit särskilt många fler sedan jag slutade, men om jag hittar en pärla någonstans så får den följa med hem.
Förresten undrar jag om askkoppar nytillverkas idag i denna rökarfientliga värld. Tveksamt.
Det är frågan om koppen ovan inte är min favorit. Grisskär och grön med små öron på sidorna. De två småkopparna ska staplas på varandra ovanpå den som sitter fast. Plats för tändsticksasken vid sidan och cigarrettpaketet baktill. Eftersom jag lagt av rökandet sedan flera år har jag heller inget paket att illustrera med. Märkningen är bara Germany och ett krönt G i en ruta. Min grisaskkopp.
Den här är heller inte dum. Glasyren är rolig och färg och form härligt assymetrisk. Märkning 3771. Den svartröda askoppen är en Upsala-Ekeby med nummer 2678.
Sedan kommer askkoppen med fyra korslagda läskeblaskflaskor. I silver. Gustavsbergs Argenta. Jag tycker den är alldeles, alldeles underbar. Argenta förknippar man ju inte heller direkt med korslagda läskeblaskflaskor.
Argenta formgavs av från början av Wilhelm Kåge och visades för första gången på Stockholmsutställningen 1930. Serien blev stor succé och tillverkades på Gustavsberg, med olika formgivare, ända fram till 1970. Det årtionde man ändå förknippar mest med Argenta är 1940-talet.
Min Argentakopp är ett 50-årsminne. Från en läskeblaskfabrik. Ljuvligt.
På bilden ovan visar jag askkoppen innan jag putsat den. Silvret oxiderar och måste putsas, precis som vilket silver som helst.
Martiniaskopparna ovan är förhållandevis nya. Den gula hittade jag på en innebar i Köpenhamn. Ärlig som jag är frågade jag bartendern om jag kunde få köpa den. -Nä! sa han. -Men om jag vänder mej bort kan du få stjäla den! Och då gjorde jag det.
Det jag ser framför mig när det gäller askkoppar är den vi hade på landet. Ett bildäck, stort som en assiett, med grönskiftande glas i mitten.
SvaraRaderaDär brukade min mamma elda upp fästingarna hon befriat någon av oss från. Förutom att hon fimpade där förstås.
När jag såg den lilla lilla bilden i min länklista så såg det först ut som små japanska serveringsfat tänkta för allehanda läckerheter ;)
SvaraRaderaAha, askfat var det alltså. Den grisskära med gröna öron - där hade någon tänkt till ;)
Askkoppar är ingen storsäljare idag, varken bland nyproducerat eller gammalt.
SvaraRaderaDe är nog på väg ut samma väg som spottkopparna.
Askkoppar med "rätt" reklam går dock att sälja.
Åååh... jag har också någon konstig askfats-ådra! Favoriten här är helt klart Argenta också. Limmad minst 4 gånger och silvret är fullständigt svart på den nuförtiden. Den borde stå och samla damm och vara stilig någonstans, men den är dessvärre använd dagligdags. Och sen är det de små hotellbar askfaten med reklamtryck. Hotell Kairo, Egypt hotell, från tidigt femtiotal gissar jag. Stiliga, stiliga.
SvaraRaderaJag råkade se en bit av den gamla 70-tals filmen Saturday Night Fever på tv igår. Så konstigt det såg ut med ett dansgolv fyllt av människor med cigaretter i mungipan..!
Ha en fin söndag/I.
Maj Korner. Ja. De där däckkopparna kommer jag ihåg. Ofta kunde det vara reklam på dom. Och elda fästingar... Isch! Ibland sprätte det och small om dom... Burr!!!
SvaraRaderaChristina: Japanska serveringsfat. Tja, varför inte. Nog skulle väl det kunna vara ett nytt användningsområde för gamla askkoppar. Eller fat för oliver och marinerade vitlöksklyftor. Så kan man lägga tandpetare i cigaretthållaren... :-)
Skaffaren: Ho! det finns säkert dom som samlar på gamla spottkoppar också. Eller spottskyltar; "Förbjudet att spotta på golfvet". En nödvändighet i tuberkulostider... Hua.
IET: Du kan putsa din gamla raring med silverputs! Förutsatt att det inte finns polermedel i, för silverlagret är rätt tunt. Hur ser din Argentakopp ut? Jag har en kopp från Café de Flore i Paris också. Många gånger tror jag att dessa ställen räknade med att folk skulle sno askkoppar och tog svinnet på reklamkontot.
Ja, det ryks rätt friskt i gamla filmer. Problem kanske det kan bli när man ska spela in en ny film om gammal tid och det för autenticiteten krävs att det ska rökas hela tiden och alla skådisar och statister är ickerökare...