Lampan skäms

Jag har en timer på min lampa i slottsfönstret. Detta innebär, nu när dagarna blir allt längre, att den tänds vid ett klockslag när det fortfarande är ljust ute. I vår familj har vi alltid kallat det att lampan skäms. Den lyser och det behövs inte. Hos Christina på Stribergs station kom vi att tala om den lilla knarveln, den där träplutten man använder som dörrstängare, och kom fram till att det var ett dialektalt uttryck. Kanske är uttrycket lampan skäms också dialektalt. Eller är det vår tokiga ordvrängarfamilj som kommit på det själva?

I vilket fall som helst så går det undan med ljusningen nu. En av mina favoritsysselsättningar så här års är att gå och ställa om alla lamptimers, så att de ska stämma med mörkrets inbrott. På hösten är det tvärt om. Lamporna måste tända tidigare och tidigare. Det är inte fullt så kul...

Idag gick solen upp 7.37 här över Stockholms horisont och den kommer att gå ner 16.25. Den 15 februari - som är det datum som sitter som en fläskläpp i mitt minne den sista dagen i oktober då sommartiden upphör och mörkret faller med en skräll från den ena dagen till den andra - då går solen upp 7.19 och ner 16.43. Då - och det är om en vecka - är solen återigen uppe när jag går från jobbet.

Dagsljusökningen är inte lika stor över hela landet och inte heller från dag till dag. SMHI har ett bra diagram och en förklarig till varför det ser ut som det gör. Det har med jordens rotation och jordaxelns lutning att göra. Längst upp i norr ser kurvan inte riktigt klok ut. De har ju både midnattssol och polarnatt.

En annan sida som är kul att följa är prognosen.se. Där kan man se förändringen dag för dag i hela landet och dessutom flytta mellan olika datum. En flik med väderkameror landet runt gör sidan än mer intressant.

Nu går jag och släcker min lampa - den skäms!