Bulbous - 3 meter Stig Lindberg
För många år sedan - så många att jag inte minns när, var eller hur - köpte jag ett rejält tygstycke på en loppis. Jag köper gärna tyg och har massor liggande i skuffar och skåp både hemma och på landet. Tyget var i ganska dåligt skick, urblekt med hål här och var, men jag tyckte så mycket om det så jag har sparat och sparat på det. Det hade liksom något särskilt, något livskraftigt över sig.
Strax före jul kom neddimpande en önskebok från min bokklubb. Tidlösa mönster. Textilkonst från 1950-talet av Gisela Eronn. Fröjd och gamman! Härliga tyger och många av dem kände jag igen. Så också mitt gamla tygsjok från när - var - hur.
-Jamen! Det är ju Stig Lindberg! Bulbous från 1947! Så här står jag nu med flera meter äkta Lindberg från tiden. Med en massa hål i. -Kasta! sa maken. -Aldrig! sa jag. Man kastar inte Lindberg!
Bulbous ligger nu fint inlagd i linneskåpet. Med hålen inåt. Och pryder sin plats.
På min hylla på landet står också några Gefyrpjäser (1952-1956) och trivs samt en guldbrun Domino (1955). Men att dessa var signerade Stig Lindberg har jag aldrig hyst några tvivel om.Vill du läsa mer om keramikern, skulptören, textilkonstnären och illustratören Stig Lindberg rekommenderar jag boken Tusenkonstnären Stig Lindberg av samma författare som skrivit Tidlösa mönster: Gisela Eronn.
Han var en mångsidig designer, Lindberg.
SvaraRaderaStaffan H: Verkligen! Och med en färg- och linjeglädje av sällan skådat slag. Jag blir glad av hans krumelurer!
SvaraRaderaNä, jag hade heller ALDRIG kastat det tyget, allt den mannen rörde vid blev till guld. Jag har bläddrat i boken, och herre je så kreativ han var!
SvaraRaderaBara hans handgjorda kort till vänner...
I Tidlösa boken finns en duk som är min med på bild. Råkade nämna för redaktören att jag hittat en Sampeduk när jag städade en låda. Och vips blev min duk fotomodell. :-)
SvaraRaderaHärlig tid formmässigt det där. Gillar den skarpt.
IET
Christina: Lekfull och formsäker. Men jag hittar inga kort i min bok. Menar du Tusenkonstnären?
SvaraRaderaIET: Oh! Vilket av tygerna är det? Kul att veta att det är din duk som är avbildad!
Sid 7. :-)
SvaraRaderaFånigt faktiskt. Jag har aldrig använt den eftersom den har svagt spår av ganska stor gulaktig fläck. Inget till festdukning alltså. Och för stor till vardagsduk. Kanske skulle man sy något av den istället? Kuddfodral? Mindre vardagsduk? Så dumt att den bara ligger.
Hmm... kuddfodral som sagt...
/IET
IET: Nu blev jag kollrig igen och började fundera över vilka konstiga sorts upplagor jag har av böckerna... Till jag hittade din fina duk på sidan 17. Och även kände igen fotografens namn. Hur stor är den? Synd att klippa till kuddfodral, även om det skulle bli vackert.
SvaraRaderaVad var det nu du sa det hette, dyskalkoni? Sifferblind är bara förnamnet. :-)
SvaraRaderaHar du nåt annat förslag på användningsområde då?
/IET
Dyskalkyli var det. *fniss* (Partiell ordblindhet oxå.:-))
SvaraRaderaIET: Hahaha! Dyskalkoni - oförmåga hos regissörer att skapa något annat än förskräckligt dåliga filmer...
SvaraRaderaDet beror på storleken (för ovanlighetens skull ;-) Vi har själva ett fyra meter långt matbord och jag älskar stora dukar. Draperi? Nehe - gula fläcken mitt i synfältet... Kuddfodral kanske skulle bli allteles otroligt vackert. Det är bara det att i alla fall jag alltid brukar ångra mig när jag klippt sönder något... Å varför klippte jag sönder Sampeduken??? Kul förresten att få veta om Sam P.
Astrilder o finkar mest. Har skrivit in namnen nu.
SvaraRadera/IET
Kul, jag har ett annat tyg som jag köpte på auktion i somras, det är från 50-talet och uppsytt som gardinlängder på Nordiska kompaniet, NK.Jag rotar runt på loppis och letar tyg och andra föremål.
SvaraRaderaRandiga Tråden: Hej och välkommen till min blogg! Kul att du hittade hit. Det är någonting som gör att jag överhuvudtaget tvekar att sätta saxen i sådana här tyger! Det skulle på något sätt kännas som helgerån. Så mitt Lindbergtyg får nog ligga i linneskåpet ett tag till...
SvaraRadera