Tutankhamon - en funktionshindrad farao



Jag har ett bra tag planerat att skiva ett inlägg om Tutanhkamon just idag, den 17 februari. På dagen 87 år sedan Howard Carter öppnade den unge faraonens sarkofag i Konungarnas dal i Egypten.

Gravkammaren hittades redan 1922, men sarkofagens lock var fastlimmat, så det dröjde rätt länge innan de fick upp det. När det väl lossnade satt även farao fast. Hur de fick loss honom vill vi inte veta...




Det visade sig dock att det var fler som kommit på idén att skriva om Tutankhamon idag. Bland andra har DN en artikel om att forskarna äntligen tror sig ha kommit på vad han dog av.

Den tonårige farao var egentligen ganska sjuk. Hans föräldrar var syskon och dessförinnan hade det också förekommit en hel del inavel bland förfäderna. Han hade bl.a. skolios, klumpfot, puckelrygg och gomspalt. Men den egentliga dödsorsaken var malaria i kombination med sviter efter ett brutet, missbildat ben.


De egyptiska hieroglyferna anger bara konsonanter, därför är det - vad jag förstår - godtyckligt om han ska kallas Tutankhamon (Tut som fick liv av Amon) eller uttalet man nu alltmer ser; Tutankhamun. Själv föredrar jag nog Tutankhamon. Eller Neb-cheperu-re som var hans kröningsnamn. Det namn som egyptierna själva kallade honom från nio års ålder, då han blev farao.

En tid på världen intresserade vi oss mycket för Egypten och egyptologi. Man skulle kunna säga att det blev en vurm. Vi lärde oss att skriva med hieroglyfer. Jag har till och med kvar ett mycket vackert brev skrivet helt med hieroglyfer.

Vi sa Chufus istället för Cheops, Chafre istället för Chefren och Men-Kau-Re istället för Mykerinos. Vi kunde inte förstå varför folk envisades med att använda de grekiska namnen på de egyptiska faraonerna. För att inte tala om Ra-user-ma istället för Ramses. (Säg ingenting till någon, men jag är Ramses den II och jag är här incognito!)

Jag ritade av de vackra bilderna från Neb-cheperu-res grav och broderade dem. På klänningar, skjortor och väskor. Ingenting av dessa broderier finns kvar. Jag gav bort allting. Men mönstren har jag kvar. Med noggranna färgangivelser. Jag broderande med entrådigt Moulinégarn.



I mina anteckningar har jag skrivit: "Kungens hängsmycke bestående av det heliga ögat omgivet av Nordens ormgudinna och Söderns gamgudinna. Cloisonnéarbetat guld och färgat glas."



På något vis ligger den antika egyptiska konsten mig fortfarande varmt om hjärtat. Den unga kungen, Neb-cheperu-re, känns på något vis än mer rörande nu, när vi fått veta hur han mådde under sin korta livstid. Sjuk, funktionshindrad och tvingad till saker han kanske inte alls ville. Bortgift som 11-åring med sin egen halvsyster Ankhesenamon, som han mot alla odds kom att hålla mycket av. Två vilsna ungdomar i en intrigerande vuxenvärld.

När han dog - 18 år gammal - blev Ankhesenamon förkrossad. Själv hade hon fött två små flickor som inte överlevde. Dessa små hade det unga föräldraparet låtit balsamera, något som var mycket ovanligt för för tidigt födda barn. Det tolkar jag som om att de sörjde dem djupt och genom balsameringen hoppades få möta igen i "Eftervärlden".



"Insidan av dörrarna till det tredje kapellet. Gudinnan Isis beskyddar Tutanhkanons mumie. Guld."

En märklig sedvänja lever kvar hos mig sedan den här tiden. När jag är ute och åker bil och stöter på ett överkört djur utefter vägen mumlar jag alltid "Ba ar pet - sat ar ta!" Kroppen till jorden - själen till himlen. Och detta säger jag nu åt Tutankhamon, Neb-cheperu-re. Måtte du få vila i frid och att vetenskapsmännen äntligen slutar att karva i dig.

Ba ar pet - sat ar ta!



Kommentarer

  1. Stakkars mann. Malaria og klumpfot. RIP.

    SvaraRadera
  2. Vilken otroligt intressant och mångkunnig person du är, Mira!

    SvaraRadera
  3. Anita: Ja, det kan inte ha varit lätt. Så ung, så många krav och dessutom sjuk och handikappad...

    Maj Korner: Ooops. Tack! Full av värdelöst vetande. Näe, skämt åsido. Jag kan lite om mycket.

    SvaraRadera
  4. Vilket roligt inlägg! Lustigt med sådana där vurmer man får. Synd att du inte har kvar något av broderierna. Men eftersom ritningarna finns kanske det blir en repris på något av dem så småningom.

    Det kommer ett program om de turbulenta 70 dagarna efter döden i eftermiddag på National Geographic Chanel. (Har redan planerat dagen så att jag har arbete för händerna som kan förklara varför jag sitter i soffan och inte framför datorn.;-)) (Där har vi Luther igen! Förbaskade karl!)
    (Konstigt, nu kom jag att tänka på påven och hans bannlysning av Avatar också. Har han tråkigt i Vatikanen kan man undra?)

    Nu ska jag klicka upp dina länkar också. Nästan bättre än morgontidning det här tror jag. :-)
    /I

    SvaraRadera
  5. Mycket intressant och väl formulerat!
    Jag hoppas att jag kan komma ihåg: Ba ar pet - sat ar ta!
    Det kan vara användbart när man ligger på vägarna, i bil alltså.

    SvaraRadera
  6. Vilket härligy inlägg8 som vanligt)! Snälla, lite mer. Jag tycker att det du skriver är mycket lättare att ta till sig än DNs artikel även om den också är intressant. Så synd att du inte har kvar några av dina broderade alster men tack för tipset. De här figurerna är ju jättesnygga att använda på många andra områden. "Kroppen till.." Den tar jag till mig, men på svenska, lättare att komma ihåg.(f´låt att det blev så långt)

    SvaraRadera
  7. IET: När jag såg härom veckan att det var årsdagen för öppnandet av sarkofagen började jag planera mitt inlägg. Döm om min förvåning när det dyker upp rapporter och artiklar överallt. Uppenbarligen sammanföll vetenskapsmännens resultat någorlunda med den 17 februari.

    Aj, det låter spännande! Och jag som inte har National Geographic. Har det kanske någon "Play" på nätet? Hursom... I min skalle börjar det genast svirra om Peter Nilson och hans minneskluster i Valentins rum. Jag måste gå hem och slå upp i Projekt Nyaga! Tack för tipset!

    Glöm Luther, Lilla Ek! Vi behöver sådant här för att få inspiration och fortsätta vara kreativa. Själslig mat helt enkelt!!!

    Skaffaren: Jag kan inte hejda det. Det bara kommer när jag se alla de tilltufsade, överkörda djuren på vägarna. Som om min frammumlade lilla ramsa skulle kunna få de små själarna att lämna den skrämmande vägbanan. Jag vill så gärna hoppas det. Och du, gå inte och lägg dig på vägen är du snäll! ;-)

    Lisette: Åh, tack! Roligt om jag kunnat förmedla någonting. Jag vet ju inte om något av broderierna finns kvar någon annanstans. Men kanske jag kan göra nya. Någon gång. Och be inte om ursäkt för lång kommentar. Jag tycker bara det är roligt. Kort kommentar eller lång. Allt är lika intressant! Ha det så jättegott!

    SvaraRadera
  8. Vetenskapsmännens metoder har inte alltid varit justa och vi européer har varit rätt duktiga på att roffa åt oss av andra länders och kulturers fornminnen. Nu har vi dessbättre kommit på andra tankar och man kan jobba över gränserna internationellt istället. Det är mycket bättre!

    Dina broderier måste ha varit vackra och ovanliga.

    SvaraRadera
  9. Staffan H: Låt oss hoppas detta.

    Mmh... Irriterande att jag givit bort allting!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg