måndag 15 februari 2010

Skatan gick på gatan



När jag gick ut i slottsparken idag på lunchen fick jag ganska snart höra ett mjukt kuttrande i de täta buskarna. Ett kutterflöjtande som jag hört många gånger förut. Jag brukar kalla det scat song. Nu är ju scat song någonting helt annat, men för mig är det skatornas vårflöjtande - långt ifrån deras vanliga raspiga skrattande. Mjukt, följsamt. Riktigt vackert.

Jag tycker om skator. Kloka och fräcka. Påhittiga och vackra.

Den här eftertänksamma pratsången inifrån buskarna satte igång många tankar. Först kom jag att tänka på min barndoms sagobok Min Skattkammare, där ramsan Låna borr finns med. Så här låter den:

Skatan gick på gatan
skulle låna borr-
-Vad ska du med borr?
-Borra liten vagn.
-Vad skall du med vagn?
-Köra lite hö.
-Vad skall du med hö?
-Ge min lilla ko.
-Vad skall du med ko?
-Mjölka lite mjölk.
-Vad ska du med mjölk?
-Ysta lite ost.
-Vad ska du med ost?
-Ge vår lilla prost som predikar så vackert i vår lilla kyrka!




Nu är väl inte den här ramsan så särdeles litterärt högtstående, men den satte i alla fall igång väldigt många tankar i lilla Miras rödlockiga huvud. Hela ramsan består av frågor och svar, men några frågor som jag aldrig fick svar på, då när jag var liten, var hur man kan fixa till en vagn med en borr och hur en skata skulle kunna ysta ost. Och kan en skata verkligen sköta om en ko och mjölka?

Jag såg dessutom för min inre syn skator i rader på kyrkbänkarna om söndagsförmiddan, ivrigt lyssnande på den lille runde prosten (Våran prost är inte rund som en ost, han ser ut som en roqueford i ansiktet!). Hursom, ramsan sitter som en fläskläpp i mitt minne och varenda gång jag ser en skata väser jag -Sssskatan gick på gatan!!!

Tanke nummer två som dök upp idag på lunchpromenaden idag, var den gången jag hörde ordet scat song för första gången. Det var under en konsert med
Buffy Sainte Marie någon gång i början på 80-talet. Indianskan som sjöng amerikanska urfolksånger. "This is scat song" she said och så sjöng hon den här sången. Idag skulle vi väl kalla det - tja wailande... Jag tyckte mycket om sången då, och gör det fortfarande märker jag.



Mikael Kristerssons film Pica pica - om skatorna i Vällingby som gör skatsaker utan att bli störda av vare sig speaker eller ovidkommande musik var nästa skat-tanke som infann sig.

När jag kommit så här långt i mitt funderande hade jag hunnit förbi skatbuskaget och kommit ut på vägen. Då slog det ner som en blixt. Citatet från Stilblommor och grodor där en engelskakämpande ung dicipel brottas med översättningen av "I like to skate"...

- Jag liknar två skator...




Färgskatbilden överst är hämtad ur Fåglarna i färg från 1964 och målad av Karl Aage Tinggard. Teckningarna av skatan på gatan kommer från Min Skattkammare 1963, del 1 och är gjorda av Kerstin Frykstrand.

6 kommentarer:

  1. Det var en varm berättelse, man blir glad av den.

    SvaraRadera
  2. Randiga Tråden: Tack! Ja, jag kände mig också lite småförnöjd när jag gick där i parken med mina skatfunderingar.

    SvaraRadera
  3. Härligt att få följa med dig och dina tankengångar.Lunchresan som börjar med skata och fortsätter med scat song, underbart.....Även jag minns Min Skattkammare, dom står föresten i en bokhylla på torpet. Borde nog ta hem dom till stan, det börjar snart bli dax att läsa för barn-barnet:)
    Må så gott!

    SvaraRadera
  4. Billan: Jag hittade några av delarna på loppis för några år sedan. De gamla alltså. Det har ju kommit ut en ny version som är... modernare. Men jag saknar fortfarande del två. Får väl fortsätta söka. och det är roligt när en liten grej växter och association ger association. Ofta vet man inte var man hamnar... Ha det gott själv!

    SvaraRadera
  5. Buffy Saint Marie sjunger så övertygande tycker jag. Av de gamla "protestsångerskorna" - vanvördigt uttryck, jag vet, men det är inte så jag menar - tycker jag att hon och Joan Baez var utmärkta, var och en på sitt sätt.

    SvaraRadera
  6. Staffan H: Jag håller med! Och Starwalker låter förvånansvärt modern. Trots att den måste vara minst trettio år gammal.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.