Skatan gick på gatan

När jag gick ut i slottsparken idag på lunchen fick jag ganska snart höra ett mjukt kuttrande i de täta buskarna. Ett kutterflöjtande som jag hört många gånger förut. Jag brukar kalla det scat song. Nu är ju scat song någonting helt annat, men för mig är det skatornas vårflöjtande - långt ifrån deras vanliga raspiga skrattande. Mjukt, följsamt. Riktigt vackert.

Jag tycker om skator. Kloka och fräcka. Påhittiga och vackra.

Den här eftertänksamma pratsången inifrån buskarna satte igång många tankar. Först kom jag att tänka på min barndoms sagobok Min Skattkammare, där ramsan Låna borr finns med. Så här låter den:

Skatan gick på gatan
skulle låna borr-
-Vad ska du med borr?
-Borra liten vagn.
-Vad skall du med vagn?
-Köra lite hö.
-Vad skall du med hö?
-Ge min lilla ko.
-Vad skall du med ko?
-Mjölka lite mjölk.
-Vad ska du med mjölk?
-Ysta lite ost.
-Vad ska du med ost?
-Ge vår lilla prost som predikar så vackert i vår lilla kyrka!



Nu är väl inte den här ramsan så särdeles litterärt högtstående, men den satte i alla fall igång väldigt många tankar i lilla Miras rödlockiga huvud. Hela ramsan består av frågor och svar, men några frågor som jag aldrig fick svar på, då när jag var liten, var hur man kan fixa till en vagn med en borr och hur en skata skulle kunna ysta ost. Och kan en skata verkligen sköta om en ko och mjölka?

Jag såg dessutom för min inre syn skator i rader på kyrkbänkarna om söndagsförmiddan, ivrigt lyssnande på den lille runde prosten (Våran prost är inte rund som en ost, han ser ut som en roqueford i ansiktet!). Hursom, ramsan sitter som en fläskläpp i mitt minne och varenda gång jag ser en skata väser jag -Sssskatan gick på gatan!!!

Tanke nummer två som dök upp idag på lunchpromenaden idag, var den gången jag hörde ordet scat song för första gången. Det var under en konsert med Buffy Sainte Marie någon gång i början på 80-talet. Indianskan som sjöng amerikanska urfolksånger. "This is scat song" she said och så sjöng hon den här sången. Idag skulle vi väl kalla det - tja wailande... Jag tyckte mycket om sången då, och gör det fortfarande märker jag.



Mikael Kristerssons film Pica pica - om skatorna i Vällingby som gör skatsaker utan att bli störda av vare sig speaker eller ovidkommande musik var nästa skat-tanke som infann sig.

När jag kommit så här långt i mitt funderande hade jag hunnit förbi skatbuskaget och kommit ut på vägen. Då slog det ner som en blixt. Citatet från Stilblommor och grodor där en engelskakämpande ung dicipel brottas med översättningen av "I like to skate"...

- Jag liknar två skator...



Färgskatbilden överst är hämtad ur Fåglarna i färg från 1964 och målad av Karl Aage Tinggard. Teckningarna av skatan på gatan kommer från Min Skattkammare 1963, del 1 och är gjorda av Kerstin Frykstrand.