2020 - året då kameran blev liggande...

Detta märkliga år när så mycket blev så konstigt. Pandemi, pandemi, Emsers död, pandemi igen...

Vi höll oss i stort sett isolerade hela året efter att vi hals över huvud fick lämna huset i Frankrike i mars när länderna runt omkring började stänga sina gränser. Skulle vi kunna komma hem överhuvudtaget? Det gick bra även om känslan av resan genom ett alltmer nedstängt Europa var mycket märklig. Vi åkte i vår husbil, och slapp på så sätt både matställen och hotell. Tog vägen över Danmark istället färjan Puttgarden-Rödby. 

I januari hade vi varit hemma en sväng. Inte talade någon om corona då, så vi åkte ner igen i februari som planerat. Och hann måla huset på baksidan. Och inte mycket mer.

Jag har inte haft någon lust till bilder. Det i stort sett enda jag har plåtat har varit vår nya lilla hund, Bamse. När man inte rör på sig ser man heller inget nytt, och att plåta "små nära ting" har heller inte lockat.

Jag hoppas verkligen att 2021 blir annorlunda, bättre, friskare, gladare.

Det obligatoriska vinterbesöket på Slottsträdgården Ulriksdal hann vi med innan vi for ner till Frankrike igen.

Och målade husets baksida.

Åkte till Mellerud i maj och tittade på Bamsen.

Nattade på hemvägen vid Forsviks bruk. Bruk brukar locka till fotografering, så det blev tre (!) bilder.

Annars blev det mest Bamsen.


Och hans utveckling.

Och jag som älskar att fotografera...


Kommentarer

  1. Och jag som hade tänkt fråga om det skulle bli någon ny vovve. Här fick jag svaret. Vilken sötnos, en riktig gulle-gulleplutt! Fler bilder, tack!!!
    Ja, 2020 går till historien! Så uschligt, på många sätt, inte "bara" pandemin.
    Vågar vi hoppas på ett bättre 2021? Jag är lite skeptisk måste jag säga. Tyvärr. Men hoppas gör jag, i alla fall. :)
    Krama Bamse från mig! En kram (garanterat coronafri!) till dig också, Mira!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj Annica! Jag som trodde du hittat till Bamsebloggen. Finns ju en ingång dit på Mirakelbloggen: https://bamsebuhund.blogspot.com/

      Ja, låt oss verkligen hoppas. Kram!

      Radera
  2. Åh, som jag undrat hur det gått för er!
    Kolla med Sibyllans om de inte kan skicka lite te till dig, annars kanske jag kan fixa.
    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så snällt av dig, Anni! Jag vet att en bokhandel i grannskapet säljer Sibyllans te. Det gäller bara att våga gå dit. Annars får jag skicka Hussen, som redan haft sin duvning.

      Annars är det ju väldigt mycket själva miljön på Sibyllegatan som är så underbar att besöka: http://mirasmirakel.blogspot.com/2016/10/sibyllans-100-ar.html

      Kram själv!

      Radera
  3. Men oj så ouppmärksam jag har varit. Att Emser är borta har jag inte fattat. Att Dunder Bamse kom och förgyllde er tillvaro måste kännas skönt under ett så tråkigt år som 2020. Så snabbt han blivit stor!

    Bilder har det inte blivit som tidigare år för min del heller. Jag har uppfattad det som att ett regnmoln hela tiden har funnits ovanför den plats jag befunnit mig, varhelst det varit. Regn, och särskilt grått mörker, gör det livet svårfotograferat.

    Allt gott på det nya året önskar jag dig! Vi hoppas på något bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt gott alltså från Mrs Universum!

      Radera
    2. Annars brukar det bli ganska vackra bilder i regn. Milda och med dämpad färgskala. Men det där regnmolnet har hängt över mig också och uppenbarligen varit av den typen som inte lockar till bildtankar. Snarare innesittande och kontemplation. Allt gott till dig också! Jag njuter av att titta in i ditt Universum så ofta tillfälle ges. Du lyckas ändå visa just de där nära små tingen som lyser upp tillvaron.

      Radera
  4. Hej! Jag har tack vare dig kunnat ta reda på mera om Otto Hallström - som jag inte är släkt med - och funnit en fantastisk historia. Han blev direktör i Deutsche Union Bank och - som jag förstår - fängslad och mycket svårt misshandlad när nazistpartiet övertog banken. Han avled
    en kort tid efter frigivningen. Din morfars tanke om att han "skulle valt musiken" tänker jag ofta på. Om Storängen: Min farmor växte upp i huset Värmdövägen 215 och bodde kvar till sin död 1975. Där var jag mycket som barn. Skulle vi till stan, så gick vi ner till stationen och for med Saltsjöbanan. Så nära har jag varit dina morföräldrars hus.
    Hälsningar Tom Hallström

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg