Slagen hjälte
Mitt för södra gaveln på Bergianska institutionen i Bergianska trädgården hade en enorm gran fallit när vi var där i eftermiddag. Vet inte om det var nattens och morgonens ihärdiga blåsande i kombination med blötsnö som fått den att falla eller om den rasat tidigare i veckan.
Hur som helst måste den gamle lagt sig med ett enormt brak och tur i oturen var att den inte föll åt andra hållet. Då hade institutionen legat minst sagt risigt till…
Hoppas också att ingen befann sig inunder.
I fonden skymtar Edvard Andersons växthus.
Det blåste ordentligt i natt, så det var väl därför. I vårt gamla hus visslade det hela morgonen.
SvaraRaderaHuset som visslar! Intressant.
RaderaBlåst bra här också.
SvaraRaderaMycket ström i snurrorna!
RaderaAj!
SvaraRaderaJa!
RaderaInnarôten?
SvaraRaderaSkulle tro det. Den var liksom lite mjuk i mitten.
RaderaSorgligt när gamla, fina hjältar faller. :(
SvaraRaderaÄven här i norr har vinden haft förfärligt bråttom.
Det är något så definitivt över ett fallet träd. Går inte att laga. Och när trädet är borta påverkas hela livsutrymmet runt där det stått.
RaderaVi upptäckte att grannens stora ek börjat dela sig på mitten.
SvaraRaderaEken stod alldeles intill hans lilla skånelänga.
För några dagar sedan kom en entreprenör och sågade ned den.
Jag hade tidigare pratat med grannen, en äldre man, och han berättade att eken räddat huset från att brinna ned på tjugotalet.
Elden hade gått på var sida om trädet och missat huset.
Det var med vemod han såg den trogne vännen lägga sig ned för motorsågen.
Det kan jag förstå. Men även trogna vänner måste falla ifrån någon gång. Det sägs att en ek växer i 300 år, lever i 300 år och dör i 300 år. Det var väl dags nu. Även om sorgen var stor.
Radera