Läkande luft hos Edvard Andersson
När jag kämpat mig genom hela hösten och vintern - steg för steg och med mycken möda - och ljuset börjat återvända till grått och tufsigt land, då brukar jag snava och falla på tröskeln. Jag brukar alltid bli sjuk i mars.
Så även i år.
Hela den gångna veckan har jag legat för ankar i influensa med hög feber och ont i kroppen.
Då är det gott att gå till Edvard Anderssons växthus och få insupa lite balsamisk luft.
Gott ända in i själen.
Och jag hostade inte en enda gång.
Önskar jag hade en liknande oas...
SvaraRaderaGå till Trädgårdsföreningen nästa gång du är i Göteborg! Eller till Växthuset i Ulvesund!
RaderaSå mycket fint!
SvaraRaderaOch detta är ändå bara en bråkdel...
RaderaSom balsam för kropp och själ. Och ljuvligt för alla sinnen - inte minst för de influensadrabbade. Krya på dig, bloggvännen!
SvaraRaderaVerkligen. Och när man slår upp dörrarna och kommer innanför och drar det där första djupa andetaget. Blommande medelhav ända in i själen. Tack fina bloggvän!
RaderaJa, det är ett härligt ställe. Jag går dit ibland också.
SvaraRaderaJag undrade var du hade blivit av. Trevligt att du är tillbaka!
Tack! Om jag inte orkar blogga, ja, då är jag faktiskt ordentligt dålig...
RaderaEtt elände med influensan. Botaniska är en oas i Gbg. Mest sommartid.
SvaraRaderaJa, du åkte väl också på något för en tid sedan. Isch! Att ha ett sådant här ställe att gå till när ljuset tynar och vinden visslar kring knuten är guld.
RaderaÅh, hoppas du mår bra nu igen? Hörligt med dina blombilder! Kram från iss!
SvaraRaderaFrån OSS förstås!
SvaraRaderaTack, nu mår jag mycket bättre! Blombilder kan man leva länge på, men allra bäst är originalen. Och doften. Vi undrade när vi var i växthuset vad det är som ger den där typiska medelhavsväxtdoften. Rosmarin och något mer... Vad?
Radera