Ferdinand Boberg - Gävle brandstation

Ung och i stort sett oprövad fick Ferdinand Boberg 1889 uppdraget att rita en brandstation till det några årtionden tidigare av eldsvåda svårt härjade Gävle.

Fast det var nästan att han inte fick göra det. Gävle stadsarkitekt, E.A. Hedin, hade också kommit in med en ritning, som med sina många nygotiska torn och tinnar skulle bli för dyrt att bygga. Och trots att Bobergs förslag var enklare och renare i linjerna, kom byggmästaren på att förslaget nog skulle bli väl dyrt i alla fall.

-Då får det vara! sa Boberg. –Antingen bygger ni som jag har ritat eller så låter ni bli! Kaxig som få.

Dock fick han justera sin ritning något, innan beredningsutskottet var nöjda.

Att passera Gävle utan att få se Ferdinand Bobergs första stora byggnad skulle vara en fadäs. Byggnaden som genom sin avsaknad av historisk stilimitation skulle inleda något alldeles nytt inom svensk arkitektur.

Så när vi kom från Axmar, som ligger några mil norr om Gävle, knappade vi in Hamntorget 8 på GPS:en och åkte dit.

När vi stannat till på parkeringsplatsen framför brandstationen och jag äntligen fick syn på den, föll jag i gråt. Det är sant!

-Vad ÄR det med Boberg? undrade jag genom mina glädjetårar.

Ja, vad är det med Boberg? Jag kan faktiskt inte riktigt sätta fingret på det. Något alldeles eget. Något orubbligt och ett klart och tydligt brott mot alla de, för den tiden, så pastischartade stilimitationerna; nygotiken, krimskramset, de oäkta materialen.

Klart att Boberg hade sina inspirationskällor. Han hade varit i USA och sett Henry Hobson Richardsons byggnader, i England och inspirerats av John Ruskin och William Morris och i Frankrike och tittat på Viollet-le-Duc, men han gjorde inga kopior. Det var Boberg själv.

Han inspirerades också av medeltida arkitektur, så tillvida att han gärna använde sig av slagna, rundbågiga valv och att byggnadens inre fick bestämma dess yttre, hellre än att en symmetrisk fasad bestämde hur rummen skulle ligga.

Detta skulle bli en brandstation och då skulle det också synas. Som här i trappan till slangtornet. Den ser ut att växa upp ur marken. Som en fortsättning på berggrunden den står på.

Vackert!

Den Röda Hanen pryder tornet på det som en gång var brandmännens logement och kontor. Längre ner på detta torn satt också en klocka, antagligen avsedd att ringas i vid brand. Den verkar vara borta nu. På ritningen längst ner finns det även ett ur på slangtornet, men det finns inte nu och jag har inte sett det på några gamla bilder heller. Frågan är om det någonsin blev gjort. Kanske var det en av de de detaljer han blev tvingad att skala bort.

Den här typen av valv, som nästan är hästskoformat, var något som Boberg gärna använde även i senare byggnader. Här innanför fanns brandvagnarna, och på baksidan – nu rivet – fanns stall och höskulle för hästarna.

Vilken makalös omsorg om detaljerna!

Ovanför stora porten finns också något typiskt Bobergskt - han lekte gärna med byggnadens funktion i sina dekorationer; Centralposthuset i Stockholm har brevduvor, hans elverk har elledningar och lampor och hans brandstation har…  brandslangar!

Bobergs rejäla brandstation skulle skydda staden från fler förödande bränder, och han tolkar det symboliskt som så att brandslangarna pekar mot stadens rådhus. Mellan slangar och sprutmunstycken sitter något som jag tycker ser ut som en vädurspump.

Den massiva brandstationen är totalrenoverad inuti. Ur de vackra valven kör inte längre några brandvagnar, utan där finns matsal och dagrum. Brandbilarna finns i nybyggda garage på baksidan. Men vaktar dygnet runt, det gör brandmännen fortfarande.

Nu har det blivit många bilder, men Ferdinand Boberg är min favoritarkitekt, så så får det bli.

Ritning till brandstation i Gefle – Teknisk tidskrift 1890

När jag sökte fakta till det här inlägget, snubblade jag över SVT Play och ett inslag “Arkitekturens pärlor” som sändes den 6 maj i Go’kväll. Jag såg det inte då och visste inte att det skulle sändas, men har tittat på det i efterhand. Klippet ligger kvar till den 6 maj 2014. Se filmen här

Övriga huvudsakliga fakta har jag hämtat från Ferdinand Boberg – Arkitekten som konstnär av Ulf Sörenson. Förlags AB Wiken, 1992.

Vill du ha en än mer detaljerad skildring om turerna kring bygget av Gävle brandstation kan du läsa här och här.