lördag 1 juni 2013

Ett besök på Lövstabruks trädgårdsmästeri och vad det kan få för konsekvenser

_DSC0163t

Att skriva om ett trädgårdsmästeri denna den 1 juni, samma dag som jag publicerat min månadsbild av Den vackra trädgårdsmästerskan (La belle Jardiniere), syns mig som ett alldeles ypperligt tilltag.

När vi klev runt på Lövstabruk i Kristi himmelsfärdshelgen, utbrast jag plötsligt –Titta! Ett trädgårdsmästeri! Det verkar öppet, kom så tittar vi in!

_DSC0160t

Förutom den alldeles underbara doften av växtkraft och klorofyll därinne, fanns massor av växter av den lite äldre sorten. Kulturarv. Småblommiga, brokbladiga pelargoner av alla de slag. Doftpelargoner, kryddörter och…  Tomater.

_DSC0162t

Och längst in…

-Är det här vad jag tror att det är? utbrast jag med snoken i en tomatplanta. Och Den vackra trädgårdsmästerskan själv, Josephina, sa att –Ja, det är Brandywine, en gammal, välsmakande sort.

-Jag vet! sa jag. Den är ovanlig och svår att få tag i. Folk vill inte ha stora, knöliga tomater, de vill ha små, runda.

Läs mer om vårt idoga Brandywinesökande här!

_DSC0161t

Vi packade på oss fyra plantor, trots att vårt miniväxthus bara rymmer två.

-Och den här måste ni pröva också, sa Josephina och gav oss en Red Pear. Det är också en gammal sort. Min favorit.

_DSC0146t

Så lastade med fem tomatplantor, som vid hemkomsten skulle komma att sakna bostad, lämnade vi det fina växthuset på Lövstabruk och fortsatte resan hemåt.

_DSC0275vh

Plantorna fick bo i lusthuset så länge. Helgen efter, när de små liven förtvivlat sträckte sig mot sol och ljus, bestämde jag mig.

-Jag åker och köper ett växthus! sa jag resolut till Hussen.

Växthuset kom i platta paket. Tillsammans med tusenmiljoner skruvar och lustiga beslag i små påsar. –Tur att jag jobbat på IKEA! sa jag och började skruva (och muttra).

_DSC0276vh

Det tog oss nästan en hel dag att få ihop det.

_DSC0279vh

Men nu står det där och våra telningar har fått ett hem och jag springer där och duttar mest hela tiden.

Och när jag råkat åka till jobbet och sen kommer på att jag glömt att öppna takfönstret när solen gassar, håller jag nästan på att gå under av ruelser.

Så idag åkte vi iväg och köpte en automatisk takfönsteröppnare till växthuset.

_DSC0282vh

Vi har ägnat kilopriset på vår blivande tomatskörd en eller annan tanke, men dylika funderingar har vi raskt sopat under mattan.

Och med tanke på mitt hönsmammiga duttande, har jag också funderat på hur livet skulle tett sig om jag tagit den fådda platsen på trädgårdsutbildningen, som jag avstod ifrån.

Men, ack ja. Det är så bra som det är. Lagom liksom.

8 kommentarer:

  1. Så mysigt med ett riktigt växthus. Mina föräldrar hade det när jag växte upp. Minns att det alltid doftade så gott och att det smakade underbart när vi kunde skörda de första tomaterna.
    Lycka till med din odling :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Trots att detta är ett mycket litet växthus, hoppas jag att det ska fungera till i alla fall några tomater.

      Radera
  2. Finns väl inget bättre än egna tomater! En bra anledning att skaffa sig ett växthus. Lycka till med växtkraften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Håller tummarna för att slippa sniglar och nematoder och annat skrômt i växthuset.

      Radera
  3. Synd att man inte tål tomater. Men å andra sidan har vi inget växthus heller...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tomathalvor i ugn med provencalska kryddor och fetaost tål du!

      Radera
  4. Finns inget godare än tomater man plockar solvarma. Växthuset ökar säkert chanserna att hinna få dem mogna. Nu har jag läst om er spännande tomatjakt ett par gånger och funderar på att köpa Brandywinefrö att spara i kylskåpet till nästa säsong. Undrar om det är en god ide?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm... Dessa ljuvliga tomatsallader med bara lite olivolja, flingsalt och färsk basilika... Åhå! Ska man spara tomatfröer i kylskåpet?

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.