Tack Taulis för den här gången!
Det kommer alltid en sista kvällen, och vi tog en liten kvällspromenad genom den lilla byn i skymningen.
Det är en välhållen liten by, full av roliga prång och detaljer. Det är svårt att beskriva stämningen. Känslan av varm bergsluft som svalnar mot aftonen. Cigalerna som gnider sina vingar i buskar och träd. Doften; mineral och örter. Inte Provencedoft utan något alldeles eget. Pyrenéerdoft.
Djupt där nere i dalgången rinner den klara lilla bäcken och på den djupblå himlen tänds måne och stjärnor. En efter en.
Och jag, som inte är särskilt duktig på franska (men som nog skulle ta mig rätt snabbt om jag bara fick stanna liiite längre) skulle försöka mig på att säga –Vi ses senare.
Istället kläcker jag ur mig –Vi ses imorgon! varpå en hel hoper mycket förvånade ansikten vänds åt mitt mitt håll. Äsch!
Det är inte så lätt att veta när man ska säga -À demain! eller när man ska säga -À tout à l'heure! när begreppen i sig inte säger mig någonting. Men va fasiken. Uttalet börjar bli bättre.
Hejdå lilla byn! Imorgon far vi vidare på nya äventyr.
Vilka underbara stämningsbilder och jag blir lockad av att gömma mig i en lite fransk by en stund...
SvaraRaderaSmå franska byar är inte fel.
Radera