Sjömansinstitutet

_DSC0682s

Den är känt som Sjömansinstitutets hus, den här tegelborgen vid Stadsgården i Stockholm. Men vänta nu… Vad är det som sitter i toppen på tornet?

_DSC0691s

Är det inte ett lok?

Jo, det är just vad det är. För det här huset byggdes ursprungligen som stationshus och ändhållplats för Saltsjöbanan.

_DSC0692s

Det byggdes 1913-1914 av Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön och ritades av arkitekterna Axel Anderberg och M Hedlund. Nerifrån Stadsgården är huset åtta våningar högt och från Katarinavägen tre, eftersom Katarinavägen ligger så mycket högre.

_DSC0686s

Jag har länge sneglat på det här huset när jag gått förbi och en eftermiddag för ett tag sedan tog jag och bloggvännen Staffan en tur dit. Jag tycker som vanligt att det är kul att gå två bloggare till ett ställe och fotografera. Även om motivet är detsamma, ser man alltid olika saker.

_DSC0681s

_DSC0680s

Det här jugendhuset är helt otroligt i sin himlasträvan. Tegel och sten - ändå tycks det streta uppåt. Vilken omsorg om materialen och vilken respekt för yrkesskicklighet. Gillar!

_DSC0687s

_DSC0688s

_DSC0689s

_DSC0690s

1936 flyttades Saltsjöbanans slutstation (eller börjanstation!?) till Slussen, och huset hade spelat ut sin roll som stationshus.

Det såldes då till Stockholms kyrkliga sjömansvård och här blev sjömanskyrka och sjömansinstitut, därav namnet som alltjämt lever kvar. En kyrkolokal inreddes med Wilhelm von Gerber som arkitekt.

_DSC0698s

Här går de - numer avstängda - trappor som kallas Lokattens trappor. Detta var emellertid inte de ursprungliga Lokattens trappor. Innan Katarinahissen byggdes var de slingriga, branta trätrapporna Lokattens trappor, Söderbergs trappor och Sista styverns trappor den enda möjligheten att ta sig upp till Mosebacke torg och Katarinaberget. Alternativet var att tjåsta sig uppför Stora Glasbruksgatan eller Götgatsbacken.

När Katarinavägen byggdes i början på 1900-talet försvann Stora Glasbruksgatan och de gamla trapporna med den.

Namnet Lokatten kommer från en populär sjömanskrog som låg vid Stadsgården på 1700-talet. Bellman skriver därom i sin Epistel nr 11: Til Bröderne och Systrarna på Lokatten.

_DSC0704s

Sjömansinstitutet och -kyrkan flyttade till Frihamnen i slutet av 2000-talet, och huset såldes vidare. Till vem har jag inte riktigt lyckats utröna.

_DSC0701s

Högst upp på gaveln som vetter mot Saltsjön satt en gång en stor klocka. Stationshus måste ju ha en klocka så man kan hålla koll på när tåget går...

_DSC0703s

Och idag rasslar Saltsjöbanan bara förbi sin forna ändhållplats.

Kommentarer

  1. Detta gillar jag att få veta. Så härligt välunderbyggda fotoinlägg du gör, Mira!

    SvaraRadera
  2. Kul Mira, på sjömansinstitet, i sjömanskyrkan gifte jag mig -82. Har tänkt gå in men jag åker ofta förbi, bra att veta att sjömanskyrkan inte är kvar. Jag var sjöman på den tiden.

    SvaraRadera
  3. Där skulle man kunna bo :-)
    Jag kom aldrig ut på sjön, jag hamnade i mörka garage istället.
    I garage är det dåligt med horisonter. Undra på att man blev som man blev.

    SvaraRadera
  4. Vad intressant! Nu ska jag kika på det lilla loket nästa gång jag går förbi.
    Min mormor brukade sälja virkade dockkläder, när det var julmarknad där. Vill minnas man gick några trappor ner.

    SvaraRadera
  5. Viola: Åh... Nu rodnar jag! Jag har ju bara roligt!

    Randiga Tråden: Nämmen! Gifte du dig där! Det vore rolig att titta inuti någon gång.

    Skaffaren: Nå, någon sorts horisonter finns väl även i garage. Uppenbarligen har du hunnit skaffa (!) dig en del i alla fall!

    Jessica: Tänk... alla tycks ha någon sorts anknytning till detta hus. I alla fall de som bor eller har bott i Stockholm... Kul!

    SvaraRadera
  6. Åh, visst är det en fin byggnad!

    I huset hade Isaac Grünewald sin ateljé och i byggnaden intill, där idag KF:s glashus ligger, stod en byggnad som kallades för Drpottsgården och där bodde han och Sigrid Hjertén.

    SvaraRadera
  7. Rävjägarn: Toppen! Dubbelt kunskapsutbyte! :-)

    SvaraRadera
  8. Sent omsider råkar jag hamna på denna blogg och de fina bilderna på huset där jag växte upp. Den fjärde bilden uppifrån visar dubbelfönstret ovanför porten där jag och min äldre bror hade vårt gemensamma rum. Den åttonde bilder visar ett trevligt burspråk där vi barn ofta satt uppkrupna och tittade på allt som hände utanför fönstret.
    Ungefär år 1960 flyttade vi upp till en stor våning på översta planet som tidigare varit Isaac Grünewalds ateljé.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Peter! Kul att du hittade hit! Var våningarna lika fina inuti som utanpå? Och jag kan tänka mig att utsikten från ateljévåningen måste ha varit fantastisk.

      Radera
    2. Den första lägenheten 1 tr upp från Katarinavägen hade bara 3 rum med kök o hall, men jag minns att ett av rummen var 11 meter långt (och säkert 5-6 meter bred) med en öppen spis i ett hörn. Som julklapp ett år fick vi ett bowlingset för barn som funkade alldeles utmärkt i det långa rummet. Innanför köket fanns ett duschrum. En lustig detalj är att vid köket fanns ett litet utrymme som vi använde som kallskafferi. Där inne fanns en plåtdörr till en varuhiss som gick igenom hela huset, men som användes ytterst sällan. Naturligtvis krävdes en nyckel för att komma in i vår lägenhet från hissen.
      Våningen högst upp hade gjorts om från ateljé till lägenhet någon gång på tidigt 50-tal (tror jag). Den är mycket charmig med de höga fönstren (där den stora yttre klockan tidigare fanns) och flera runda originalfönster. Fantastisk utsikt i tre väderstreck. Det är 5 meter högt i tak och avdelad i en etage med trappa upp.
      I huset har funnits flera konstnärer. Förutom Isaac Grünewald hade även Torsten Palm o Axel Fridell en ateljé en trappa ned från Katarinavägen med utsikt mot Lokattens trappor. Under ett år 1932-33 hyrde Isaac o Sigrid denna som bostad. Senare hyrde skulptrisen Larsson samma lägenhet. Också på samma plan bodde under många år den ryskfödda konstnärinnan Zoia, som vi lärde känna i familjen.

      Radera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg i den här bloggen

Världens bästa kopparputsmedel!

Min kära gamla Husqvarna Automatic

Floran i färg – vad man finner vid vägkanten

John Bauer

Med husbil och hund i Europa

Svart

Gyllene snittet

Nordanvinden och Solen

Mor, lilla mor...

Halliken Helges lilla Beda