Gymnastiken

En sommardag för ett par år sedan lyckades jag och syster Ninna ta oss in i gymnastiksalen på Dingle lantbruksskola. Jaja, jag vet att det heter Dinglegymnasiet nu, men för oss kommer det alltid att vara Dingle lantbruksskola, eller kort och gott bara Skolan. Vi har vuxit upp där.

Lyckades ta oss in, förresten. Dörren stod öppen, det var bara att promenera in.

I denna gamla gymnastiksal har man varit med om många äventyr. Sprungit upp och ner i trapporna, ut på läktaren, ner i källaren, upp på elevrummen högst upp. Haft gymnastik, badat bastu, varit på samkväm och juldans. Vaktmästaren som före dansen gick runt och täljde stearinljus på golvet för att haset skulle bli bättre. "Har du drömt om din käresta i natt, skall du mot ljuset le!" Man log. Trots att man bara var 11 år och ens käresta var lagårdsförmans äldste son.

Gymnastiken såg inte likadan ut längre. Den var...  ljus. Liksom...  plastigare. Ribbstolarna var borta, och likaså plinten, bocken och hästen.

Det som fanns kvar var Carsten Hvistendahls stora tavla i fonden på scenen, för det fanns en scen i gymnastiken. Den finns också kvar. Likaså vinjetterna på läktarskranket och de två lantbrukarungdomar som flankerade scenen, han sår, hon gör en nek. Jag vet inte säkert, men det känns som om allt var målat på 40-talet. Direkt på plywooden som hela salen var klädd med. Då.

På bilden nedan - tagen 2009 - finns ribbstolarna fortfarande kvar.

4H Prisutdelning i Dingle 23/3 -60. Foto: Arne Andersson, Bohusläningen. Digitalt museum. Här syns tydligt den plywood väggarna var täckta med och som fortfarande finns kvar i materialrummet till vänster om scenen. Ovanför materialrumsdörren skymtar också stövlarna på såningsmannen.

Det var mysigt härinne. Då.

Skolan. Gymnastiken till vänster, lanthushållet till höger. Huvudbyggnaden rakt fram.

Där barn jag lekt