Nu förstår jag varför det kallas vinstock

Man talar ju om vinstockar, och jag har väl aldrig funderat så mycket över det. Men när jag nu går över vinfälten som omger vår franska by förstår jag bättre.

Varenda vinbonde är eller har varit ute och beskurit sina stockar till bara en liten gren finns kvar. Den fästs sedan upp mot klätterstödet och får vara grundgren för hela årets skörd. I botten står stocken, som är en vresig doning med säkerligen åtskilliga år på nacken.

Mellan raderna växer så här års blommande bollar av vild ruccola och små fibbelsolar. I alla fall på de fält som inte blivit besprutade.






Och så. Vid horisonten i sydsydväst, den majestätiska Pic du Canigou. 15 mil bort, snöklädd, lysande och drygt 2700 meter hög.

Kommentarer

Populära inlägg