Vila i frid!
Tindra, det lilla snöbollsdjuret som var mors hund, fick somna in idag. En liten kämpe.
Tindra var lite klumpigt vaggad. Skär nos, bettfel, epilepsi och anlag för urinsten men så älskvärd, ljuvlig och glad. Och en perfekt sällskapsdam till mor. Även ett handikappat djur har rätt till ett värdigt och kärleksfyllt liv, när det nu råkat födas.
Tindra överlevde mor med nästan på dagen tio år, vilket är anmärkningsvärt med tanke på alla hennes handikapp. Men så har hon också haft en gott hem hos syster Ninna och alla de andra djuren på gården.
Vila i frid lilla gnisterpäls! Nu kan du springa fri och frisk och rulla dig bland stjärnorna, vars glans på något sätt alltid återspeglats i din kritvita päls.
Matte har väntat på dig.
Vilken ljuvlig liten hund! <3
SvaraRaderaJa, det var hon verkligen.
RaderaKlart att matte väntat! Jag tycker om den tanken, det är tröst.
SvaraRaderaKlart att matte väntat! Jag tycker om den tanken, det är tröst.
SvaraRaderaJa, av någon underlig anledning vill vi gärna tro så. Vad var det Dagerman skrev... människans behov av tröst är omättligt...
Radera